Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/609

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
199
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

propaganda mot en befolkningsgrupp på grund av dess härstamning mera sällan fylla motsvarande funktion. Detta vore nog riktigt, men man finge enligt länsstyrelsens mening icke förglömma att en politisk agitation, även om den icke ginge ut på att omvända den angripne i vad gällde handlings- eller tänkesätt, ändock kunde ha ett mycket lojalt syfte, nämligen att fästa medborgarnas uppmärksamhet på en farlig politisk utveckling. Det vore främst av detta skäl som länsstyrelsen ansåge, att en politisk agitation mot befolkningsgrupper av nu ifrågavarande slag borde vara tillåten, även om därvid skulle förekomma förlöpningar och kränkande uttalanden av samma slag som i den politiska debatten i övrigt. Även länsstyrelsen i Västmanlands län har uttalat sig mot den föreslagna lagstiftningen, i det länsstyrelsen anfört att, såvitt länsstyrelsen kunnat bedöma, förhållandena i vårt land näppeligen utvecklat sig så, att något egentligt behov kunde anses förefinnas av en särlagstiftning av nu ifrågavarande art. Vid bedömandet av skäl och motskäl för en sådan lagstiftning kunde man nog icke undgå att fråga sig, om icke därmed skulle skapas en viss privilegierad ställning för en del av befolkningen som icke komme övriga till godo. Länsstyrelsen hade en känsla av att en lagstiftning av denna art kunde komma att på många håll anses såsom icke överensstämmande med en demokratisk uppfattning om lika rättsskydd åt statens samtliga medborgare. Därmed skulle ock särlagstiftningens syfte bliva förfelat. Om däremot syftet med lagstiftningen vore att söka förebygga uppkomsten av en eventuell omfattande rörelse inom landet för att påverka den allmänna folkmeningen i antisemitisk riktning, syntes lagstiftningen vara berättigad. I fråga om lagtextens avfattning vore länsstyrelsen dock betänksam rörande dess konsekvenser i visst avseende ur tillämpningssynpunkt. "Smäda" vore ett så tänjbart uttryck, att lagtillämpningen kunde komma att vålla svårigheter, då det väl i de flesta fall bleve fråga om ett rent subjektivt omdöme om vad som i det ena eller andra fallet vore smädelse eller icke. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har, under hänvisning till att vissa yttringar av propaganda eller hets mot grupper av befolkningen kunde bliva föremål för straffrättsligt ingripande med stöd av gällande rätt och av andra bestämmelser i förslaget än den nu förevarande, funnit att en utsträckning av kriminaliseringen av sådan verksamhet uppenbarligen icke borde äga rum, med mindre ett mera påtagligt behov därav framträtt. Enligt länsstyrelsens uppfattning förelåge emellertid för närvarande icke några sådana förhållanden som motiverade införandet av det nu föreslagna straffskyddet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har däremot i och för sig icke haft något att erinra mot kommitténs förslag i denna del. Länsstyrelsen har emellertid velat framhålla, att vid den instruktions- och upplysningsverksamhet som från det allmännas sida förekomme inom socialvårdens vidsträckta arbetsfält stundom ansetts nödvändigt att använda omdömen som i varje fall tangerade vad som enligt förslaget skulle kriminaliseras. Som ett exempel kunde hänvisas till den av socialstyrelsen utgivna handboken för mödrahjälpsverksamheten, varest på s. 24 uttalades, att zigenare och tattare, som förde ett typiskt nomadliv, ofta torde vara att