tillräckliga skäl för den föreslagna ändringen i förhållande till gällande rätt. Förslaget innebure, att man under vissa förhållanden flyttade brottsplatsen in i hemmen, vilket lätt kunde leda till trakasserier och störande ingrepp i hemfriden. Länsstyrelsen i Kronobergs län har anfört att platsbeskrivningen i gällande lag visserligen vore något omständlig, men att likväl brottsplatsen därigenom bleve nära nog fullständigt fixerad. Detta bleve ej förhållandet enligt kommitténs förslag. Att angiva brottsplatsen såsom plats där den drucknes tillstånd lätteligen kunde iakttagas av utomstående, syntes kunna leda till trakasserier mellan grannar och till ständiga polisingripanden. Visserligen vore fylleriet ett ont som borde bekämpas, men länsstyrelsen funne icke polisanmälningar och bestraffningar vara det lämpligaste sättet. Trivseln i ett samhälle befordrades" icke av att grannar finge större möjligheter att anmäla varandra för polisen. Medborgarnas skyddande i största möjliga utsträckning mot polisingripanden på enskilt område borde för övrigt väga tyngre än det önskvärda i att alkoholister i större utsträckning nu skulle kunna anhållas av polisen. Länsstyrelsen avstyrkte därför kommitténs förslag till beskrivning av brottsplatsen. Länsstyrelsen i Jönköpings län har ävenledes avstyrkt den föreslagna utvidgningen av begreppet fylleri vilken, såvitt länsstyrelsen kunde förstå, knappast omfattades av en mera allmän rättsuppfattning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett, att den nuvarande begränsningen av brottsplatsen till allmän plats vore för snäv, och med hänsyn härtill förordat en utsträckning av straffbudet till att avse även visst enskilt område. Förslagets formulering i detta hänseende syntes emellertid lämna rum för tveksamhet vid tolkningen. Länsstyrelsen hemställde därför om en omarbetning av förslaget på denna punkt. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har funnit att den föreslagna nya bestämningen av brottsplatsen, såsom kommittén framhållit, mera sakenligt än den nuvarande beskrivningen angåve de straffvärda fallen. Vissa farhågor syntes dock kunna uppstå för att ändringen skulle ge anledning icke blott till tolkningssvårigheter utan även till trakassering. En tydligare bestämning av brottsplatsen borde därför eftersträvas. Föreningen Sveriges landsfogdar har ifrågasatt huruvida icke genom kommitténs bestämning av brottsplatsen straffbudet skulle få ett alltför vidsträckt tillämpningsområde. Det vore visserligen otillfredsställande att enligt gällande lag fylleri endast kunde straffas då det ägde rum å allmän plats. Att utsträcka ansvaret även till fall, där den berusade uppehölle sig på enskild plats, med den enda förutsättningen att han där lätteligen kunde iakttagas, syntes dock föreningen vara att gå för långt. Då ordet "plats" otvivelaktigt icke innefattade något krav på att platsen skulle vara belägen utomhus, skulle alltså enligt förslaget en person kunna straffas för fylleri i sitt hem, under förutsättning att man kunde se honom från gatan. Så vore ju ofta fallet, om en bostad vore belägen på nedre botten, belysningen tänd och gardinerna uppdragna. I många fall kunde det icke heller anses tillfredsställande, om en person skulle straffas för fylleri på sin egen tomt eller i sin egen trädgård, oberoende av huru denna vore belägen. Måhända vore den berusade där skyddad för insyn från
14 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 80.
