gärningsmannens uppträdande lätteligen kan iakttagas av utomstående. Kommittén har i sammanhang härmed framhållit, att iakttagandet icke nödvändigtvis behöver ske genom synsinnet. Att låta radion i en privat bostad ljuda för öppet fönster kan alltså vara att straffa som förargelseväckande beteende enligt förslaget, om den kan höras av dem som bo i husen bredvid eller av trafikanter på gatan utanför och ljudet är så störande att beteendet är ägnat att väcka förargelse. I fråga om straffet, vilket för närvarande och alltsedan strafflagens tillkomst år 1864 är penningböter om högst 100 kronor, har kommittén föreslagit en bl. a. av penningvärdets fall betingad höjning av bötesmaximum till 300 kronor. Såsom berörts under nästföregående paragraf, skall enligt kommittéförslaget den som väcker förargelse genom fylleri bestraffas endast för fylleri och icke såsom för närvarande dessutom särskilt för förargelseväckande beteende. Även i förhållande till de övriga tidigare i kapitlet upptagna bestämmelserna utgör nu förevarande paragraf i förslaget en reservbestämmelse. Slutligen må nämnas, att förslaget saknar motsvarighet till det i nuvarande 11: 15 andra stycket upptagna stadgandet att våldförande av annan å ställe som i paragrafen avses skall anses utgöra en försvårande omständighet vid bestämmandet av straffet för våldet. Kommittén har härom anfört, att tillbörlig hänsyn till platsen för brottet kunde tagas utan särskilt stadgande.
I fråga om handlingsbeskrivningen enligt kommitténs förslag har
länsstyrelsen i Kronobergs län funnit anledning till erinran mot att kravet på att
förargelse skall ha åstadkommits utbytts mot att beteendet skall vara "ägnat"
att väcka förargelse. Länsstyrelsen ansåge, att förslaget härigenom beredde
ökade möjligheter för polisingripanden, och ifrågasatte om detta kunde vara
erforderligt. Enligt länsstyrelsens mening vore den föreslagna formuleringen
av lagrummet i varje fall så löslig och ägnad för en så subjektiv tolkning
att nu gällande bestämmelse torde vara att föredraga. Länsstyrelsen i
Jönköpings län har angående samma fråga uttalat, att lämpligheten av att göra
en brottsbestämning avhängig av något så allmänt och vagt som begreppet
gängse uppfattning kunde ifrågasättas. Med fog kunde nämligen frågas vad
som härutinnan skulle anses vara gängse uppfattning och hur man skulle
bilda sig ett omdöme härom. Rörande frågan, vad som skulle anses ägnat
att väcka förargelse, kunde nämligen i ett konkret fall råda mycket olika
meningar. Med tanke härpå funne länsstyrelsen det böra övervägas,
huruvida icke större avseende borde fästas vid omständigheterna i det konkreta
fallet än som syntes bliva förhållandet med den innebörd, stadgandet
erhållit enligt kommitténs lagtext med tillhörande motiv. Föreningen Sveriges
landsfogdar har uttalat, att om ingen person blivit utsatt för annans
förargelseväckande beteende, straff knappast torde böra ifrågakomma.
Vad därefter angår brottsplatsen har den föreslagna utvidgningen till varje plats där beteendet lätteligen kan iakttagas av utomstående givit anledning till anmärkning från justitiekanslersämbetet, föreningen Sveriges häradshövdingar, länsstyrelserna i Kronobergs och Gävleborgs län, föreningen Sveriges
