Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/624

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
214
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

landsfogdar och t. f. landsfogden i Kopparbergs län vilka framställt samma erinringar som mot beskrivningen av brottsplatsen i nästföregående paragraf i kommittéförslaget. Justitiekanslersämbetet har vidare särskilt framhållit, att den farhågan icke syntes helt kunna uteslutas, att nu förevarande paragraf med den av kommittén föreslagna lydelsen kunde komma att utnyttjas i trakasseringssyfte, exempelvis av grannar. Föreningen Sveriges landsfogdar har vidare understrukit, att det i vissa fall syntes vara alltför strängt att bestraffa ett beteende som ägt rum på enskilt område, även om det iakttagits av utomstående. I andra fall syntes en sådan gärning dock vara förtjänt av straff, nämligen om den direkt riktat sig mot utomstående. Hade en person exempelvis något hyss för sig inomhus men glömde att draga ned gardinerna så att han kunde iakttagas från gatan, syntes det hårt att straffa honom. Sutte han däremot i ett fönster och riktade sitt hyss mot förbipasserande syntes straff böra inträda. Ordalagen att vederbörandes "uppträdande lätteligen kan iakttagas av utomstående" syntes föreningen även vara mindre väl valda. Som kommittén framhållit behövde nämligen iakttagandet icke ske uteslutande genom synsinnet. Ordet "iakttaga" finge emellertid enligt vedertaget språkbruk anses syfta blott på synförnimmelser, varför det icke förefölle vara det riktiga i detta sammanhang. Det vore ej heller fullt tillfredsställande att det sades vara en persons uppträdande som skulle iakttagas. Om någon satte på sin radio för fullt vid ett öppet "fönster och sedan ginge hemifrån, syntes man icke kunna säga att han uppträdde på den plats där oljudet försigginge.

Stockholms rådhusrätt har, beträffande den föreslagna paragrafens begränsning till att avse andra fall än förut i kapitlet sagts, anmärkt, att man av lagtextens formulering kunde få den uppfattningen att exempelvis en person som i berusat tillstånd genom oljud störde en teaterföreställning skulle straffas blott för fylleri, vilket icke kunde vara meningen.

Föreningen Sveriges stadsdomare och rådhusrätten i Göteborg ha ansett, att straffskalan för förargelseväckande beteende borde vara densamma som för fylleri.

Liksom vid närmast föregående paragraf ha slutligen föreningen Sveriges stadsdomare, rådhusrätterna i Göteborg och Malmö samt landsfogden i Värmlands län ifrågasatt, huruvida icke här vid angivandet av straffsatsen ordet "riksdaler" borde utbytas mot "kronor".


Departementschefen.Brottsbeskrivningen i nu förevarande paragraf har omformulerats för att klargöra att det straffbara,området icke bör anses vara så vidsträckt som kommitténs förslag i vissa yttranden befarats kunna föranleda. Till en början bör den som beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse icke straffas för förargelseväckande beteende med mindre det sker offentligen, d. v. s. inför allmänheten. Häri ligger en begränsning jämväl beträffande brottsplatsen. Tydligen bör man icke för förargelseväckande beteende straffa den som befinner sig på enskilt område och där uppträder på ett sätt som väcker förargelse hos någon som befinner sig på ett annat enskilt område,