t. ex. någon som genom oljud i sin bostad stör en granne i dennes bostad. Ett dylikt beteende faller icke under nu förevarande stadgande i kapitlet om brott mot allmän ordning utan kan bliva att bedöma som ett hemfridsbrott enligt 15 kap. i förslaget. Såsom förargelseväckande beteende böra däremot till en början behandlas sådana fall, då någon på allmän plats beter sig på sätt som är ägnat att väcka förargelse hos andra, vare sig de befinna sig på allmän eller enskild plats, t. ex. i angränsande hus. Såsom ett huvudexempel härpå nämnes i departementsförslaget att föra oljud på allmän plats. Vidare bör emellertid även här inbegripas ett beteende som sker på enskild plats men inför offentligheten, t. ex. i ett "fönster åt gatan. För att begränsa det straffbara området till de nu nämnda fallen användes i departementsförslaget beskrivningen "offentligen beter sig på sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten". Härunder torde även ingå, att någon på enskild plats genom radio, grammofon e. dyl. för oljud som stör dem som uppehålla sig på allmän plats.
I likhet med kommittén finner jag, att nu förevarande paragraf bör vara en reservbestämmelse till de föregående paragraferna i kapitlet, vilket emellertid icke utesluter att den understundom kan bliva att åberopa jämsides med någon av dessa. Om den som uppträder berusad på allmän plats icke väcker förargelse annat än genom att han är berusad, skall han sålunda endast straffas för fylleri. Skulle han däremot åstadkomma förargelse även på annat sätt, exempelvis genom att antaista förbipasserande, bör han jämväl ådömas särskilt ansvar för förargelseväckande beteende.
I enlighet med stadsdomarföreningens hemställan har i departementsförslaget upptagits samma straffsats för förargelseväckande beteende som för fylleri, alltså högst 500 kronors böter. Vid angivandet av bötesbeloppet har även här ordet "riksdaler" utbytts mot "kronor".
Paragrafen svarar mot kommittéförslagets 13 §. I "dennas första punkt har upptagits ett stadgande att den som för allmänheten/ anordnar äventyrliga spel om penningar eller penningvärde, skall för hållande av spelhus straffas med penningar eller böter. I en andra punkt har inrymts föreskriften, att om den som upplåter lokal åt allmänheten tillåter att sådant spel där bedrives, han skall dömas till böter. Slutligen har i en tredje och sista punkt föreslagits, att även den som i de förut nämnda fallen deltager i äventyrligt spel skall straffas med böter.
Den sålunda föreslagna paragrafen motsvarar i gällande rätt 18: 14. En utvidgning av det straffbara området består emellertid däri, att det enligt förslaget icke såsom för närvarande fordras att det äventyrliga spelet anordnas i ett hus. Kommittén har nämligen funnit, att även anordnande av spel i det fria borde vara underkastat ansvar, om spelet vore tillgängligt för allmänheten. Vidare har ansvaret för tillåtande av äventyrligt spel
