I förevarande paragraf har kommittén såsom första stycke upptagit stadgande om straff för urkundsförfalskning. Sådant brott skall enligt vad där sägs föreligga, om någon, genom att skriva annans namn, falskeligen förskaffa sig annans underskrift eller annorledes, framställer falsk urkund eller ock falskeligen ändrar eller utfyller äkta urkund samt åtgärden innebär fara i bevishänseende. Straffet har föreslagits skola vara straffarbete i högst två år eller fängelse. Enligt paragrafens andra stycke skall såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan handling, vare sig den upprättats till bevis eller innehållet eljest är av betydelse såsom bevis, likaså biljett, legitimations- och ransoneringskort, kassakvitto, mottagningsbevis och dylikt bevismärke.
Vad sålunda föreslagits innebär en betydande omläggning av nu gällande lags bestämmelser om förfalskningsbrott. Beträffande först de olika föremål som skyddas mot förfalskning, har kommittén övergivit den nuvarande uppdelningen på olika slag av handlingar.
I sådant hänseende gäller för närvarande, att i 12: 1 skyddas domstols och annan offentlig myndighets dombok eller huvudprotokoll, kronans räkenskapsböcker samt andra sådana handlingar och skrifter som till allmän nytta eller efterrättelse äro. Efter dessa s. k. allmänna arkivhandlingar upptages i 12: 2 allmän expeditionshandling, d. v. s. sådan som är utgiven i offentlig myndighets eller ämbets- eller tjänstemans namn uti ärende som till hans ämbete eller tjänst hörer. I 12: 3 är inrymt ett särskilt stadgande, med lägre straff, för vissa fall av förfalskning av expeditionshandlingar av mindre vikt, såsom betyg om frejd, fattigdom, sjukdom eller annat dylikt. Därefter behandlas förfalskning av enskilda handlingar, vilka fördelas på två paragrafer, 12: 4 och 5. Det förra lagrummet, med strängare straff, avser handlingar av omedelbar rättslig eller ekonomisk betydelse, såsom köpebrev, testamente, skuldebrev, växel och handelsbok. Det senare belägger med lindrigare straff förfalskning av andra enskilda handlingar, såsom arbetsbetyg och vissa andra intyg. Denna detaljerade uppdelning av de handlingar som skola skyddas mot förfalskning har kommittén i åtskilliga hänseenden funnit otillfredsställande. Framför allt medförde den på många punkter osäkerhet och tvekan i rättstillämpningen. Ur lagens stadganden läte sig väl härleda vissa allmänna kännetecken, som måste vara uppfyllda för att ett bevismedel skulle vara hänförligt under någon av de ifrågavarande straffbestämmelserna. Sålunda skulle det framträda i en bestämd språklig form i skrift eller på därmed likvärdigt sätt, t. ex. helt eller delvis i tryck; denna bestämning finge anses ligga i själva ordet handling. Vidare skulle enligt
