Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/641

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
231
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

kommittén för sådant brott föreslagit "den särskilda straffskalan fängelse eller böter. Vidare skulle det i 12: 12 i förslaget upptagna stadgandet om straffrihet vid tillbakaträdande i fall, där faran vore ringa och brottet icke vore belagt med strängare straff än fängelse, icke kunna tillämpas vid undertryckande av urkund men väl vid urkundsförfalskning. Vad nu påpekats stode icke i överensstämmelse med kommitténs uttalande om "att undertryckande av urkund i allmänhet borde bedömas mildare än urkundsförfalskning. Frånvaron av en särskild straffskala för ringa fall skulle vidare, sedan nya rättegångsbalken trätt i kraft, medföra den processuella olägenheten att nämnd i rådhusrätt bleve nödvändig även vid ringa fall av undertryckande av urkund. Slutligen kunde nämnas att av förslagets ståndpunkt i nu förevarande avseende även följde, att i straffregistret skulle införas uppgift om den som gjorde sig skyldig till ett undertryckande av urkund, vilket vore att beteckna såsom ett ringa fall, och därför med tillämpning av 5: 2 dömdes till böter, varemot så ej bleve förhållandet beträffande den som gjorde sig skyldig till ringa urkundsförfalskning. Landsfogden i Kristianstads län, med vilken länsstyrelsen i samma län instämt, har funnit det av kommittén för grova fall av undertryckande av urkund föreslagna straffmaximum av straffarbete i fyra år vara för lågt och i stället här förordat samma straffmaximum som vid grov urkundsförfalskning eller straffarbete i sex år.


Departementschefen.I likhet med kommittén finner jag det vara lämpligt, att bestämmelserna angående urkundsförfalskning motsvaras av ett straffskydd även mot förstörande och andra åtgärder, som medföra att en urkund icke längre kan användas till bevis. Med anledning av vad som anförts i yttrandena vill jag framhålla, att paragrafen förutsätter att den som förstör eller eljest undanskaffar urkunden har insikt om att han ej äger förfoga över densamma. I fråga om den inskränkning i förfoganderätten som följer av editionsplikt i rättegång är tydligt, att editionsplikten måste ha aktualiserats för att straff för undanskaffande av urkunden skall kunna inträda. Detta torde ske genom rättegångens anhängiggörande men subjektivt kräves för straffansvar också, att vederbörande insett att handlingen var av betydelse som bevis i rättegången.

I fråga om straffet har, med beaktande "av den utav justitiekanslersämbetet gjorda anmärkningen, tillfogats en bestämmelse att i ringa fall straffet skall vara fängelse eller böter. I samband därmed har böter uteslutits ur normalskalan. Däremot har jag icke funnit skäl att, på sätt i ett yttrande påfordrats, förorda höjning av det utav kommittén föreslagna straffmaximum för grova fall. Som brottsbeteckning har jag ansett den av kommittén föreslagna benämningen "undertryckande av urkund" kunna godtagas.


5 §.

Förevarande paragraf motsvarar kommittéförslagets 9 §. I denna har kommittén upptagit ett stadgande om straff för signaturförfalskning, vilket