Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/643

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
233
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

konstnärssignaturer överhuvud undergrävas. Kommittén ansåge därför, att förfarandet borde vara straffbart såsom ett förfalskningstbrott. Då signatur å konstverk icke läte sig inordna varken under begreppet handlingar eller bland de grupper av märken, som enligt kommittéförslaget i övrigt skulle åtnjuta straffskydd mot förfalskning, funne kommittén vidare att bestämmelser om signaturförfalskning borde upptagas i en särskild paragraf.

I det av kommittén föreslagna stadgandet straffbelägges endast obehörigt anbringande av signatur. Utnyttjande av falsk signatur genom salubjudande av konstverket har kommittén funnit kunna erhålla en tillfyllestgörande reaktion genom bestraffning enligt 21 kap. Kommittén har vidare uttalat, att särskilda straffbestämmelser mot förstörande av en äkta signatur icke torde påkallas av något praktiskt behov. Genom att förfalskningföremålet angivits såsom "konstnärligt eller dylikt verk" har straffskyddet icke begränsats till att gälla endast konstverk i egentlig mening. Kommittén har hänvisat till att lagstiftningen om rätt till verk av bildande konst numera även omfattade alster av konsthantverk och konstindustri, med undantag av beklädnadsartiklar och vissa vävnader. Enligt vad kommittén vidare uttalat borde jämväl hantverks- och industriprodukter med viss konstnärlig karaktär, iden mån de försåges med upphovsmannens signatur, bliva hänförliga under det nu föreslagna stadgandet. Då själva den brottsliga handlingen av kommittén angivits såsom att någon utan lov anbringar namnteckning eller annan signatur, undantages från det straffbara området att någon med konstnärens tillstånd anbringar hans signatur, vilket särskilt förekommer i fråga om verk som framställas i större antal exemplar. För den som med konstnärens samtycke men i strid mot 8 a § i konstverkslagen anbringar hans signatur å där omnämnda, genom avtryck tillkomna verk av grafisk konst skall sålunda icke inträda straff för signaturförfalskning utan alltjämt endast det i 19 § nyssnämnda lag stadgade bötesstraffet. Angående det fallet åter att en konstnär skulle anbringa eller låta anbringa sin signatur å ett verk, som härrör från någon annan såsom upphovsman, har kommittén uttalat, att detta utgjorde s. k. intellektuell förfalskning d. v. s. framställande av ett äkta bevismedel med oriktigt innehåll och icke bleve straffbart enligt den förevarande paragrafen, som endast avsåge materiell förfalskning, d. v. s. åstadkommandet av ett bevismedel som icke vore framställt av :den person från vilken det hade sken av att härröra.

En förutsättning för straffbarhet är enligt kommittéförslaget vidare, att gärningsmannen genom signaturens anbringande givit sken av att annan bestyrkt sig vara upphovsman till verket. Häri innefattas enligt ett uttalande i kommitténs motiv även ett krav på fara i bevishänseende. Huruvida signaturens rätte innehavare är upphovsman till verket eller ej skall sålunda sakna avgörande betydelse, liksom också anledningen till att upphovsmannen kan ha underlåtit att själv ombesörja signering. Så snart en skenbart äkta signatur blivit anbragt utan lov skall följaktligen straffbar signaturförfalskning föreligga.