Departementschefen.Den förenklade konstruktionen av brottet penningförfalskning som kommittén föreslagit synes mig innebära betydande fördelar i jämförelse med den mångfald bestämmelser rörande olika hithörande brottsfall, som finnes i den nu gällande rätten. Den av kommittén föreslagna brottsbeskrivningen har såtillvida ytterligare förenklats i departementsförslaget, att minskande av mynt icke särskilt omnämnes. I den mån minskande av mynt ännu förekommer såsom förfalskningsåtgärd, vilket förr kunde ske i form av filande eller klippande av guldmynt, kan det gå in under "annorledes förfalskar". Jag vill framhålla, att något straff för penningförfalskning ej bör inträda om någon slår hål i ett mynt endast för att begagna det som prydnad eller gör annan åverkan som ej är ägnad att vilseleda. En sådan åtgärd lärer icke enligt allmänna språkbruket kunna hänföras till förfalskning (jfr även 12 §).
I fråga om straffsatserna har jag funnit, att den av kommittén för normalfallen föreslagna skalan av straffarbete från och med ett till och med åtta år bör begränsas till att gälla för grova fall av brottet. För normalfallen har i stället upptagits en straffsats av straffarbete i högst fyra år. Härtill ansluter sig liksom i kommittéförslaget även en särskild skala för ringa fall. Med hänsyn till att under paragrafen kunna, på sätt Stockholms rådhusrätt framhållit, ingå även jämförelsevis ofarliga förfalskningsåtgärder har denna skala emellertid icke såsom i kommittéförslaget bestämts till straffarbete i högst två år eller fängelse utan till fängelse eller böter. Att såsom exempel på ringa fall särskilt nämna, att gärningsmannen ej hade uppsåt att utprångla det förfalskade, har synts onödigt.
Vad kommittén i den nu förevarande paragrafens andra stycke föreslagit om utprånglings jämställande med penningförfalskning har i departementsförslaget sin motsvarighet i 9 §.
I förevarande paragraf har kommittén såsom första stycke upptagit en bestämmelse om straff för märkesförfalskning. Sådant brott skall enligt förslaget föreligga, där någon eftergör inländskt eller utländskt frimärke, stämpelmärke eller annat offentligt eller för allmänheten avsett värdemärke eller ock offentlig inländsk eller utländsk kontrollmärkning på mått, vikt, vara, handling eller annat, eller där någon anbringar falskt sådant märke eller falskeligen äkta märke eller någon eljest förfalskar märket eller det märkta. Förutsättning för straffbarhet är vidare att åtgärden innebär fara i bevishänseende. Straffet har föreslagits skola vara, i normalfallen straffarbete i högst två år eller fängelse, i ringa fall fängelse eller böter samt i grova fall straffarbete från och med ett till och med sex år. I paragrafens andra stycke har kommittén upptagit stadgande, att vad första stycket sägs ock skall gälla den som begagnar eller för begagnade utlämnar något som blivit förfalskat på sätt där sägs.
I gällande rätt meddelas bestämmelser om märkesförfalskning i 12: 7 och 10. Enligt huvudstadgandet, som upptagits" i 12: 7 första stycket, straffas
