Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/656

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
246
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

kvarstanna hos innehavaren och sedermera ej användes. Rådhusrätten har framställt motsvarande anmärkning beträffande 7 §.


Departementschefen.De i kommittéförslaget i skilda sammanhang upptagna stadgandena om straff för den som begagnar falsk urkund eller falskt märke eller utprånglar falsk sedel eller falskt mynt ha i departementsförslaget sammanförts i nu förevarande paragraf. Då såvitt jag kan finna behov av motsvarande bestämmelser föreligger vid signaturförfalskning och förfalskning av fast märke, har i denna paragraf även stadgats straff för den som utbjuder eller håller till salu verk med falsk signatur eller åberopar falskt fast märke. I paragrafen har alltså stadgats straff för den som överhuvud gör bruk av något som förfalskats.

Vad brottsbeskrivningen angår har jag funnit stadgandets räckvidd böra begränsas till brukande och sålunda icke, såsom kommittén föreslagit beträffande falska urkunder och märken, omfatta jämväl utlämnande till brukande. En sådan åtgärd innefattar nämligen förberedelse till brukande och kan följaktligen straffas enligt 11 § i departementsförslaget, vilket synes vara tillräckligt. Å andra sidan har jag ansett, att även ett brukande som sker i form av enbart åberopande bör drabbas av straffbudet. Huruvida exempelvis en falsk urkund företetts i original eller endast åberopats i avskrift eller eljest utan originalets uppvisande, synes mig nämligen icke böra vara avgörande för det straffbara områdets gräns. Även ett åberopande som består i att någon hänvisar annan t. ex. till en arkivhandling eller en fixpunkt som han vet vara förfalskad bör enligt min mening kunna bestraffas såsom fullbordat brott.

Den av kommittén beträffande utprångling av falska penningar föreslagna särskilda bestämmelsen att, därest utprånglaren mottagit det förfalskade i tro att det var äkta, straffet skall vara fängelse eller böter har kunnat utgå ur departementsförslaget såsom obehövlig. I 6 § har nämligen stadgats, att straffet för penningförfalskning i ringa fall skall vara fängelse eller böter och nu förevarande paragraf hänvisar beträffande straffet bl. a. till 6 §. Tydligt är att nämnda fall av utprångling i regel bör bedömas såsom ringa, men det kan å andra sidan icke anses särskilt önskvärt att 1 själva lagtexten understryka att ett vidarebefordrande av falska penningar kan väntas bliva milt bedömt.

Straffskalan för brukande av det förfalskade skall i varje särskilt fall vara densamma som för förfalskning av ifrågavarande slag. Brottet får efter omständigheterna betecknas såsom brukande av falsk urkund, falsk signatur, falsk sedel o. s. v. Någon sammanfattande brottsbeteckning har icke lämpligen kunnat angivas.


10 §.

Förevarande paragraf motsvarar i kommittéförslaget 8 §. I denna har upptagits ett stadgande, att den, som i annat fall än i paragraferna om penningförfalskning och märkesförfalskning sägs bland allmänheten sprider föremål