I anledning av denna paragraf i förslaget ha fullmäktige i riksbanken förklarat sig vidbliva den av kommittén bemötta uppfattningen, att förbudet mot spridande av efterbildning av penningsedel borde utvidgas till att avse alla de fall, då förväxling med gällande penningsedel kunde ske, oberoende av huruvida förväxlingen kunde ske lätt eller ej. Till ytterligare utveckling av denna mening ha fullmäktige anfört, att det med skäl torde kunna fordras att firmor och enskilda avhölle sig från sådan efterbildning av sedlar som kunde leda till förväxling, samt att det syntes fullmäktige knappast troligt att en bestämmelse härom skulle, såsom kommittén funnit, kunna göra även helt lojala förfaranden straffbara. Däremot borde en sådan bestämmelse kunna utöva en icke obetydlig preventiv verkan. Med hänsyn till att tolkningen av gällande bestämmelser varit i hög grad växlande hade fullmäktige under senare är i allmänhet inskränkt sig till att under hänvisning till straffbestämmelserna söka förmå vederbörande firmor att avstå från efterbildning i reklamsyfte. Att detta ej kunde anses helt tillfredsställande vore uppenbart.
Fullmäktige ha likaledes vidblivit sitt önskemål om en straffbestämmelse för den som uppsåtligen skadade av riksbanken utgiven sedel, så att den till följd därav borde indragas. I denna del ha fullmäktige anfört, att sådan åverkan visserligen icke hittills förekommit i den omfattning fullmäktige befarat vid avlåtandet av sin tidigare framställning i ämnet, men att detta icke innebure några garantier för framtiden. Skulle någon taga sig före att i större omfattning anbringa reklamtext på sedlar, vore detta oåtkomligt med nuvarande bestämmelser. Att viss ekonomisk förlust därigenom skulle kunna åsamkas riksbanken genom nödvändigheten att indraga och förstöra sedlarna samt ersätta dem med nya, vore uppenbart. Därtill komme, att det icke kunde vara rimligt att den enskilde skulle ostraffat kunna genom dylika åtgärder åsidosätta aktningen för ett statligt betalningsmedel. Fullmäktige ville emellertid begränsa sitt förslag om straffbeläggning till att avse endast sådana förfaranden som skedde i större omfattning.
Departementschefen.I likhet med kommittén finner jag det icke tillrådligt att, på sätt
fullmäktige i riksbanken påfordrat, utsträcka den nu ifrågavarande
straffbestämmelsen till att omfatta spridandet även av andra efterbildningar av
penningsedlar än sådana som lätt kunna förväxlas med riktiga sedlar. Att ett företag
i reklamsyfte utdelar presentkort som förete en mycket avlägsen likhet med
gällande penningsedlar, synes mig sålunda icke böra få föranleda straff. I
fråga om ett straffstadgande av nu ifrågavarande typ kan det icke anses vara
lagstiftningens uppgift att giva ett straffskydd som sträcker sig längre än som
erfordras för att komplettera det skydd, medborgarna själva böra bereda sig
genom iakttagande av normal vaksamhet.
Även i fråga om det av fullmäktige likaledes framförda önskemålet om straff för skadande av riksbankens sedlar så att de måste indragas finner jag, att kommittén förebragt övertygande skäl för att icke upplaga någon Sådan straffbestämmelse. Icke heller i övrigt har jag funnil anledning till
