Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/660

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
250
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

någon erinran mot utformningen av nu förevarande paragraf i kommittéförslaget.


11 §.

Denna paragraf motsvarar kommittéförslagets 11 §, varest upptagits bestämmelser om straff för försök till brott enligt förevarande kapitel. I sådant hänseende har kommittén föreslagit att straff på försöksstadiet skulle inträda beträffande normalfall och grova fall av urkundsförfalskning, såvitt försöket avser urkund varöver gärningsmannen ej äger förfoga, så ock beträffande penningförfalskning ävensom andra än ringa fall av brukande av falsk urkund, undertryckande av urkund, märkesförfalskning samt förfalskning av fast märke.

Härigenom innebär kommittéförslaget i förhållande till gällande rätt en betydande utvidgning av området för försöksstraff vid förfalskningsbrotten. För närvarande straffas sålunda endast försök till förfalskning eller förstörande av allmänna arkivhandlingar och av fasta märken samt försök till utprångling av falska penningar. Däremot avvisades i de sakkunnigas motiv till 1942 års lagstiftning om försök (SOU 1940: 19 s. 67 f.) att införa straff för försök till vissa andra förfalskningsbrott. Beträffande förfalskning av andra handlingar än allmänna arkivhandlingar anfördes sålunda, att den som t. ex. experimenterade med att eftergöra en annans namnteckning under något kontrakt eller dylikt endast sällan kunde väntas bliva ertappad och att, även där så skedde, ovisshet ofta skulle råda om han haft det för straffbarhet erforderliga uppsåtet. Att stadga straff särskilt för försök att begagna en falsk handling skulle sakna större praktisk betydelse. Vad anginge penningförfalskning syntes det ej erforderligt att stadga straff för försök med hänsyn till att sådan förfalskning vore straffbar såsom fullbordat brott så snart ett mynt eftergjorts eller annan hithörande förfalskningsåtgärd blivit verkställd, ävensom därtill att vissa förberedelser vore särskilt kriminaliserade enligt 12: 18.

Kommittén har däremot uttalat, att det på grund av förfalskningsbrottens vanligen ganska grova beskaffenhet vore närliggande att bestraffa dem redan på försöksstadiet. Väl kunde ett skäl mot bestraffning av försök till förfalskning synas ligga däri, att brottet vanligen vore fullbordat innan ännu någon skada åstadkommits, nämligen om man tänkte på förmögenhetsskada genom bedrägeri eller liknande brott. Denna uppfattning innebure emellertid enligt kommitténs mening ett misskännande av förfalskningsbrottets väsen. Detta bestode nämligen icke i kränkningen av någon särskild rättighet utan i brottets egenskap att innebära en fara för de samhällsviktiga bevismedlens funktion i allmänhet.

Vad därefter angår behovet av försöksstraff vid de särskilda slagen av förfalskningsbrott har kommittén till en början beträffande förfalskning och förstörande av handlingar funnit, att det icke syntes böra ifrågakomma att begränsa bestraffningen av försök till att såsom för närvarande gälla endast i fråga om allmänna arkivhandlingar, även om dessa i främsta rummet finge