anses vara i behov av detta mera omfattande straffskydd. En begränsning av det straffbara området vid försök till urkundsförfalskning och undertryckande av urkund vore emellertid påkallad, men avgränsningen syntes icke låta sig genomföra på grundval av ett särskiljande mellan olika grupper av urkunder.
I stället funne kommittén till en början att, i överensstämmelse med vad som enligt 1942 års lagstiftning gällde för de viktigare förmögenhetsbrotten, försök till ringa urkundsförfalskning icke borde bestraffas. Vidare borde straff icke inträda för ett försök till urkundsförfalskning, vid vilket gärningsmannen begagnar sig av material som icke utgjorde någon urkund, exempelvis ett oskrivet papper, eller som åsyftade förändring av en urkund, varöver han själv ägde förfoga. Motsvarande begränsning vore självklar beträffande undertryckande av urkund, eftersom enligt förslaget detta brott även såsom fullbordat endast kunde avse urkund, varöver den skyldige icke ägde förfoga. Vad anginge brukande av falsk urkund syntes följdriktigheten kräva, att även försök till sådant brott bleve straffbart. Även här borde emellertid ringa fall undantagas. Penningförfalskning ansåge kommittén likaledes böra bestraffas redan såsom försök. Utom brottets svåra beskaffenhet talade härför, att försöksstadiet ej sällan vore långt utdraget och att det brottsliga uppsåtet ofta därunder framträdde med mycken tydlighet. Av vikt vore också, att försök ej sällan kunde lättare ledas i bevis än det fullbordade brottet. Den sista synpunkten gjorde sig med särskild styrka gällande beträffande den i kommittéförslaget i paragrafen om penningförfalskning även upptagna gärningsformen utprångling av falska penningar. På grund av penningförfalskningens höggradiga farlighet funne kommittén, att även ringa fall av brottet borde vara inbegripna under försöksbestraffningen. I viss mån samma synpunkter som beträffande penningförfalskning krävde att även märkesförfalskning bestraffades på försöksstadiet, dock att här synts kommittén kunna göras undantag för ringa fall. I fråga om förfalskning av fast märke borde tydligen det nuvarande försöksstraffet bibehållas, men även här funne kommittén att ringa fall syntes" böra undantagas, vilket innebure en begränsning i förhållande till gällande rätt. I
Vad slutligen angår de nuvarande bestämmelserna om straff för vissa förberedelseåtgärder till penningförfalskning i 12: 18 ha dessa enligt kommittéförslaget blivit överflödiga till följd av de allmänna reglerna om förberedelsestraff i 3 kap.
I anledning av förslaget att försök till urkundsförfalskning skulle
straffas endast där det avsåge urkund varöver gärningsmannen ej ägde förfoga,
har hovrätten över Skåne och Blekinge funnit det betänkligt att bl. a.
försök att tillverka helt nya urkunder skulle falla utanför det straffbara
området. Hovrätten har i denna del framhållit, att urkundsförfalskning ofta
krävde ingående förberedelser och en vidlyftig utrustning, särskilt
beträffande i regel tryckta handlingar, såsom aktiebrev och obligationer. Hade
tillverkning av dylika handlingar påbörjats, förefölle gärningsmannen så
