tydligt hava manifesterat sin brottsliga vilja, att han icke borde gå fri från straff för försök. I fråga om sådana gärningar gjorde sig samma synpunkter gällande, som föranlett att penningförfalskning enligt förslaget städse gjorts straffbar på försöksstadiet. Det syntes därför böra övervägas, om icke den ifrågavarande begränsningen beträffande försök till urkundsförfalskning kunde bortfalla. Några egentliga olägenheter härav kunde icke anses vara att befara. De fall som kommittén i första hand ansett böra undantagas från det straffbara området syntes sålunda ändock med hänsyn till kravet på tjänlighet hos försökshandlingen ofta komma att gå fria från straff. Samma verkan kunde väntas inträda i ytterligare ett antal fall, emedan den åsyftade gärningen skulle ha varit att bedöma såsom ett ringa brottsfall.
Departementschefen.Till vad kommittén här föreslagit beträffande området för försöksstraff
vid förfalskningsbrotten har jag i stort sett kunnat ansluta mig. Jag har
dock från de synpunkter, som anlagts av hovrätten över Skåne och
Blekinge, funnit, att beträffande urkundsförfalskning straffbarheten icke borde
begränsas till fall, i vilka försöket avsett en urkund varöver
gärningsmannen icke ägde förfoga. Vidare har jag med hänsyn till den allvarliga
beskaffenhet som ofta utmärker signaturförfalskning ansett, att försöksstraff
bör stadgas jämväl i fråga om detta brott. I fråga om penningförfalskning
och utprångling av falska penningar har jag åter funnit, att liksom vid
övriga förfalskningsbrott ringa fall synas kunna undantagas från det
straffbara området vid försök.
Vidkommande frågan i vilken utsträckning straff bör inträda för
förberedelse till brott enligt nu förevarande kapitel torde med hänsyn till dessas
typ vara påkallat, att förberedelse straffas i samma omfattning som försök.
Vad särskilt angår det i departementsförslagets 9 § upptagna
brukandebrottet torde det vara av behovet påkallat att såsom förberedelse därtill kunna
straffa utlämnande av falsk urkund till begagnande, införande av falska
penningar till riket och dylika gärningar. Sitämpling torde icke behöva
straffbeläggas. På grund av vad sålunda anförts har här upptagits stadgande om
straff för försök eller förberedelse till brott som avses i 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8
och 9 §§ i departementsförslaget, dock att straff ej må ådömas, om brottet
skulle vara att anse såsom ringa.
I paragrafen har slutligen upptagits ett stadgande om straff för underlåtenhet att avslöja brott, vilket emellertid ansetts kunna begränsas till att avse allenast penningförfalskning.
Paragrafen svarar mot 12 § i kommittéförslaget. I denna har upptagits ett stadgande, att där någon, som ådragit sig ansvar enligt nu förevarande kapitel för det han framkallat fara i bevishänseende, innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt avvärja denna, straffet må nedsättas under vad eljest
