är påkallat. Det av Sveriges advokatsamfund som skäl mot straffbeläggande anförda exemplet, att ett nervöst vittne under inflytande av spänningen vid förhöret begår ett misstag, synes mig icke övertygande, eftersom i dylikt fall grov oaktsamhet icke kan anses föreligga och straff alltså är uteslutet enligt förslaget. Om straffvärd grov oaktsamhet kan man däremot tala, när en sakkunnig under vittnesansvar bestämt uttalar sig rörande förhållanden, som han i själva verket ej har reda på, och därvid lämnar felaktig uppgift. I kravet på att oaktsamheten skall vara grov får även inläggas, att det skall vara fråga om någon uppgift av större betydelse.
Liksom kommittén anser jag vidare edsutsagor och partsutsagor såtillvida böra behandlas lika, att grov oaktsamhet straffbelägges i båda fallen. Processlagberedningen saknade vid avgivande av sitt förslag anledning att ingå på denna fråga, eftersom straffbeläggande av oaktsamhetsfall vid edsutsagor då ännu icke ifrågasatts. Vad angår den av Sveriges advokatsamfund berörda omständigheten, att en part lätt kan misstaga sig på grund av sin naturliga partiska inställning, bör den givetvis beaktas vid bedömandet och ofta leda till att en oriktig partsutsaga anses straffri, men den synes icke vara något avgörande argument mot straffbestämmelslen.
Brottsbeskrivningen i departementsförslaget överensstämmer i sak med kommitténs förslag. Emellertid har det synts, lämpligt att i en särskild paragraf upptaga en för eds- och partsutsagor gemensam bestämmelse. Brottet har därvid benämnts. ovarsam utsaga och straffet bestämts till böter eller fängelse.
Kommittéförslagets 4 § upptager regler om straffnedsättning eller i ringa fall straffrihet för vissa fall av oriktiga eds- eller partsutsagor. Dessa ha behandlats vid departementsförslagets 1 § med undantag av det fallet, att någon förtiger eller lämnar oriktig uppgift om förhållande som saknar betydelse för saken.
Beträffande sistnämnda fall har föreningen Sveriges häradshövdingar
funnit något behov av straff icke föreligga, då någon allmän fara icke inträffat.
Sveriges advokatsamfund har likaledes förordat bibehållande av gällande
rätt om straffrihet vid lämnande av irrelevanta uppgifter.
Departementschefen.I fråga om oriktiga eds- eller partsutsagor, som icke varit av betydelse för
saken, ansluter jag mig till den av häradshövdingföreningen och
advokatsamfundet uttalade meningen, att något behov av straff icke föreligger. Att lämna
oriktiga uppgifter angående helt betydelselösa omständigheter synes mig böra,
liksom hittills, vara straffritt. Detta är i gällande rätt underförstått. I
departementsförslaget har ett uttryckligt stadgande därom upptagits i nu
förevarande paragraf i stället för den av kommittén föreslagna regeln om
straffnedsättning eller straffrihet. För att understryka att vittnets eller partens egen
uppfattning om vad som är av betydelse för saken icke är avgörande har
regeln erhållit den utformningen, att straffrihet inträder om utsagan prövas
vara utan betydelse för saken.
