som haft sannolika skäl till åtalet, enligt 6 § i samma kapitel, skall vara fri från straff.
Även enligt kommittén skall den, som väcker åtal, för att gå fri från straff ha i det hela haft sannolika skäl till att anställa åtalet. Att han haft någon grund att anse den tilltalade skyldig fritoge honom icke från ansvar, om det borde ha stått klart för honom att de av honom kända omständigheterna icke skulle vara tillräckliga för en fällande dom och han icke hade anledning räkna med att under målets gång skulle yppa sig andra omständigheter tillräckliga för att utfylla bevisningen. I ett annat sammanhang uttalar kommittén att det icke hjälpte den åtalande, om han under målets gång lyckades förebringa omständigheter som i och för sig tydde på den tilltalades skuld, t. ex. lyckades uppspåra ett dittills okänt vittne eller skriftligt bevis angående någon för den tilltalade besvärande omständighet.
Mot förslaget har icke gjorts annan erinran än att Sveriges
advokatsamfund förordat omkastning av straffarterna i skalan så att straffet skulle bliva
böter eller fängelse. Enligt samfundets mening torde nämligen för nu
ifrågavarande brott straffet i allmänhet rimligen böra utgöras av böter.
Departementschefen.Den av kommittén föreslagna bestämmelsen om obefogat åtal har i sak
oförändrad upptagits i departementsförslaget. I fråga om straffsatsen har jag
icke funnit skäl att, utöver den av kommittén föreslagna strafflindringen,
ytterligare nedsätta straffet på sätt advokatsamfundet föreslagit genom
omkastning av straffarterna. Vad angår det straffbara områdets omfattning
vill jag i anledning av kommitténs nyss citerade motivuttalanden framhålla,
att den som väckt åtal enligt min mening bör vara straffri ej blott då de av
honom vid åtalets väckande kända omständigheterna skäligen kunde anses
tillräckliga för en fällande dom utan även då av senare under målets gång
framkomna omständigheter kan anses framgå att vid åtalets
anhängiggörande objektivt sett förelågo sannolika skäl därtill, låt vara att dessa skäl ej då
voro kända för den åtalande.
Enligt 7 § i kommitténs förslag skall straff för falsk tillvitelse inträda, där någon inför allmän åklagare, polismyndighet eller annan myndighet, som har att sörja för att lagöverträdare befordras till ansvar, sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet. Straffet föreslås vara högst straffarbete i två år, vilket innebär att även fängelse eller böter kunna ådömas. För straffbarhet anser kommittén i regel böra krävas uppsåt. Den som ej insåg att han for med osanning skall enligt kommittéförslaget kunna straffas allenast i undantagsfall, nämligen under den dubbla förutsättningen att han dels själv gjort anmälan eller eljest tagit initiativet till utredningen dels ock underlåtit skäliga mått och steg för att förvissa sig om sanningen.
Tillvitelser bedömas i 16 kap. av gällande lag olika allteftersom frågan är
