av penningar eller metallföremål anställts vid fiskeföretag för att vinna sjöråns gunst.[1] Från samma håll meddelas även, hur man sökt beröva sjörån dess makt genom att kasta ett sälhuvud i vattnet.[2] Från Härjeådalen berättar Nordlander om huru ett sjörå i en gubbes gestalt bett en fiskare låta bli att gå omkring sjön, där han fiskade, ty då skulle rået nödgas fly därifrån, emedan fiskaren hade vigd jord i sina skor.[3] Enligt en småländsk svartkonstbok fördriver man »trollpack» ur sjön genom att strö bl. a. vigd jord i en sträng däromkring.[4] I Rögöl, Småland, fägnade en gubbe sjörået med snus, då det under skepnaden av en kalv med stora näsborrar stack upp huvudet invid båtkanten, och vann därigenom god fiskelycka.[5] På sjöråets rädsla för åskan lämnas ett exempel från Uppland av Elias Grip, som i detta sammanhang erinrar om åskans farlighet för trollen i allmänhet, vilket avspeglas i myten om Tors strider med jättarna.[6]
Den som sökte inlåta sig på fiske utan att på det ena eller andra sättet säkerställa sig mot sjörået, fick anledning att ångra sig. Då en fiskare i Ekshärad tände upp eld vid en tjärn, där han fiskade, kom sjörån och kastade eldbränderna runt omkring. Samma rå uppträdde ibland som gädda och högg vid ett tillfälle så häftigt i en båtshake, som man stack till den, att den darrade.
Sven Lampa anför en berättelse av en gammal man, huru sjörået, då han vid ett tillfälle var ute och fiskade i »Värmlandssjön», hade i gestalten av ett grannt fruntimmer kommit fram till den eld, han upptänt på kvällen, och sprättat eldbränder på honom och hans sällskap.[7] Elias Grip berättar från Uppland, huru sjörået i gestalten av en fisk »så stor som den största dragoxe» jagade bort en fiskaregubbe för att gynna någon av sina gunstlingar på den platsen.[8]
Vissa fiskar, ofta av ett egendomligt utseende, stodo i nära förhållande till sjörån, även om de icke voro att betrakta såsom
- ↑ Finlands svenska folkdiktning VII, I. Övernaturliga väsen, sid. 698. Se även Nordlander: Om trolldom, Sv. fornminnesföreningens tidskrift n:o 11, år 1879, sid. 137.
- ↑ Finlands svenska folkdiktning VII, I. Övernaturliga väsen, sid. 699.
- ↑ Om trolldom m. m., Sv. fornminnesföreningens tidskrift n:o 11 år 1879, sid. 137.
- ↑ Vistrand: En småländsk svartkonstbok, Fataburen 1906, sid. 241.
- ↑ Pär Söderbäck: Skrock, sed och sägen, sid. 133.
- ↑ Bidrag till kännedomen om Uppländsk folkmytologi, Upplands fornminnesförenings tidskrift XIX, sid. 62.
- ↑ Om folklig övertro, Föreningen Heimdals folkskrifter n:o 39, sid. 21.
- ↑ Bidrag till kännedomen om Uppländsk folkmytologi, Upplands fornminnesförenings tidskrift XIX, sid. 62. Jmfr även Sixten Samuelsson, Värmländsk folktro, Fataburen 1912, sid. 27.
