114
denna själv, och det var alltid riskabelt att ta någon befattning med dessa. En fiskare hade genom läsning på krok förskaffat sig en sådan fiskelycka, att han fångade alla fiskar i den tjärn, där han fiskade. Men då han slutligen fick den sista av dem, vilken hade endast ett öga, kom sjörået framrusande och ropade: »Min porr, min porr!» Mannen kastade då fisken tillbaka, och rået blev lugnt. I Norra Finnskoga fångade en fiskare en gång i Klarälven en lax av ovanlig storlek. Så snart han fick se den, utbrast han: »Det hade gjort mig detsamma, om jag inte fått dig nu». Snart därefter dog han.
Pär Söderbäck berättar om en fiskare i Småland, som fick ett »svart fult barn» på sin långrev, och vid åsynen av denna fångst släppte den tillbaka i vattnet med orden: »Gör du ej mej å de mina nå, så vill ja inte göre dej nå ont».[1] Enligt Uno Holmberg råder bland många naturfolk den föreställningen, att åsynen av en råfisk är olycksbringande.[2]
Redan förut har omtalats, huru en person i Nyskoga påträffade sjörået i hästgestalt och huru föreställningen om sjörån i denna skepnad är allmän även inom svenskbygden. Men även näcken tänktes hästgestaltad. Enligt Pär Söderbäck, som omtalar, att en dräng plöjt med näcken i hästgestalt, är näckens uppträdande i denna skepnad den vanligaste.[3] På grund av sin förbindelse med näcken via Oden tänkes därför också, såsom förut påvisats, djävulen såsom hästgestaltad. Strömkarlens nära gemenskap med näcken har redan ådagalagts: båda spela fiol och lära människorna denna konst mot offer av svarta djur eller blod ur ett finger. Sjöråns förut omtalade fisk eller »porr» som hade endast ett öga, erinrar om en från Norrland meddelad föreställning om näcken såsom en gubbe med ett öga.[4] Även Oden var ju enögd. Näcken, forskarlen och sjörån äro uppenbarligen att anse såsom variationer av samma väsen.
I de förutnämnda råfiskarna torde man ha att göra med ett särskilt rå för vederbörande fiskart, som sedan sammansmält
