av vilka hon kom i besittning av den sista genom att kasta stål över henne.[1]
Även från svenskfinland berättas historien om bonden, som jagade trollkorna i tro, att det var vanliga kreatur, och därvid kom i besittning av en, över vilken han kastade sin yxa.[2]
Den förut omtalade historien från norska finnbygden och svenskfinland om flickan, som höll på att bli en av »de osynligas» brud, berättas även från Kristdala, Småland, av Pär Söderbäck, blott med den skillnaden, att det här uttryckligen är fråga om bergfolket, att det var själva bergakungen, som var brudgummen och att bröllopet anordnades »i brudens hem» på julmorgonen, då flickans far var i kyrkan samt att trollen fångades inne i stugan, därigenom att bonden högg sin yxa i tröskeln. Även hundens roll återfinnes också i denna version.[3] Skillnaden på de agerande »osynliga» torde ej vara någon annan, än att det i de två första versionerna synes vara fråga om skogstroll och i den ovan anförda om bergtroll. En sådan åtskillnad omnämnes av Elias Grip.[4]
Bergtrollen voro farliga, emedan de sökte locka till sig människor och boskap, som de sedan behöllo i sitt våld; även kunde de, såsom redan förut omtalats, byta bort barn genom att taga människors barn och lägga dit sina egna i stället. Även bergoxen — tjuren i trollfolkets boskapshjord — kunde göra en ko ofruktsam genom att betäcka henne.
Enligt Sixten Samuelsson rövar bergfolket från människan allt, det kommer över, och det är dessa varelser, som äro orsaken till att människan får slita så hårt och ändå har svårt att reda sig.[5] Föreställningen, att bergfolket rövar människor och kreatur och byter barn med människorna är allmänt förekommande.[6] Heurgren anför såsom en svensk uppfattning, att kreaturens parning med skogsråets boskap vållar skada,[7] och Nordlander omtalar från Norrland föreställningen, att en ko genom parning med en vättoxe kan mista sin avlingsförmåga.[8]
Huru man genom bösskott framkallade ett kreatur, som blivit bergtaget, har redan i annat sammanhang omtalats. Även
- ↑ Värmländsk folktro, Fataburen 1912, sidd. 32—33.
- ↑ Finlands svenska folkdiktning VII, I. Övernaturliga väsen, sid. 635.
- ↑ Skrock, sed och sägen, sidd. 125—126.
- ↑ Bidrag o. s. v., Upplands fornminnesförenings tidskrift XIX, sid. 69.
- ↑ Värmländsk folktro, Fataburen 1912, sid. 31.
- ↑ Se t. ex. Elias Grip: Bidrag o. s. v., Upplands fornminnesförenings tidskrift XIX, sid. 69, samt Pär Söderbäck: Skrock, sed och sägen, sidd. 124—125.
- ↑ Husdjuren, Västsvensk forntro och folksed, sid. 206.
- ↑ Om trolldom o. s. v., Svenska fornminnesföreningens tidskrift n:o 11, årg. 1879, sid. 127.
