122
Runestam och Samuelsson omnämna denna föreställning från Södra Finnskoga.[1] Enligt Segerstedt skulle man i första hand söka rätt på några fjät efter det bortkomna djuret och vända dessa i riktning mot gården. Hjälpte ej detta måste spåren tagas med hem och läggas under ladugårdströskeln. Tre liar skulle sedan läggas omkring i en triangel och eld på själva fjäten, varefter man läste däröver. Kreaturet blev då synligt, varvid den, som först fick se det, skulle kasta stål däröver. Även högg man en kniv eller yxa i fähusdörren för att återvinna de bergtagna kreaturen.
I Uppland sköt man över det berg, där man trodde, att det av trollen tagna djuret hölls fånget.[2] Heurgren anför från Lappland, att man där löshögg den jordtorva, varpå kreaturen vid utfärden trampat och vände den, så att spåret riktades mot ladugården för att förmå kreaturen att gå hem, då de voro ovilliga därtill,[3] men från svenskfinland omtalas denna åtgärd för återskaffandet av bergtagna kreatur.[4] I Närke trodde man, att man inom tre dygn fick underrättelse om kreaturen, om man i deras bås inhögg en yxa eller kniv;[5] i svenskfinland högg man en yxa över fähusdörren, om en ko blivit bergtagen.[6]
Orsaken, varför det bergtagna djuret, såsom förut omtalats, vid skjutning eller andra åtgärder helt plötsligt framträdde efter att förut ha fåfängt eftersökts, var enligt Heurgren, att de, då de kommit i »de osynliges» våld, omgåvos av ett så tätt nät eller flor, att människoögat ej förmådde genomtränga det.[7]
Näckens begär efter människoblod, skogsråets trånad efter förbindelser med män och trollens barnbyten och röverier från människorna är uppenbarligen endast ett mera utvecklat stadium av föreställningen, att älvorna och vättarna i jorden, vattnet och skogen sökte suga till sig livskraft av människorna.
Sädesrået är en företeelse, som mera sällan omtalas. Det framställes såsom en kvinna med guldgult hår. En person i Gustaf Adolf såg det en gång sitta på en sten och kamma sig, under det att det vaktade korna. Även sädesrået söker förbindelse
- ↑ Den värmländska allmogens liv, En bok om Värmland III, sid. 213.
- ↑ Elias Grip: Bidrag o. s. v., Upplands fornminnesförenings tidskrift. XIX, sid. 69.
- ↑ Heurgren: Djurskrock, sid. 89.
- ↑ Finlands svenska folkdiktning VII, I. Övernaturliga väsen, sid. 326.
- ↑ Heurgren: Djurskrock, sid. 89.
- ↑ Finlands svenska folkdiktning VII, I. Övernaturliga väsen, sid. 314.
- ↑ Heurgren: Djurskrock, sid. 88.
