med män ur människovärlden. I Ekshärad träffade en person under vandring genom ägorna en höstsommarsöndag en kvinna med gulvitt hår, som ville göra sällskap med honom, emedan hon var bekant med hans hustru.
Möjligen föreligger här en tillfällig variation av skogsrået. Föreställningen om ett människoliknande väsen såsom representant för åkerns växtkraft förekommer dock på skilda håll.[1]
Tomten, som redan berörts i annat sammanhang, är en allbekant gestalt. För hans identitet med anfäderna, de romerska manerna eller penaterna, har redan belägg anförts.[2] Möjligt är att tomten i denna gestalt är ett senare utvecklingsstadium av ett ursprungligt naturväsen, vilket på detta sätt individualiserats och personifierats. Hyltén-Cavalius betraktar tomten såsom »en yngre och förändrad gestalt av bolvätten»,[3] gårdens och husets vätte.[4] Då denne vätte sålunda på en gång tillhörde huset, där han på samma sätt som de gamla folkens penater höll sig mest i grannskapet av eldstaden,[5] samt var ett underjordiskt väsen,[6] har denna identifikation med de hädangångna, i jorden gömda fäderna legat nära till hands. Den förplägnad, som vid vissa tillfällen, såsom förut omnämnts, i Värmlands finnbygd tillkom tomten motsvarar i alla väsentliga drag dyrkan av anfäderna i det antika Greklands familjer.[7] Tomtarnas uppträdande vid julen och andra märkesdagar, vilka hade samband med solens kretslopp och fruktbarheten, är rätt naturlig då de såsom underjordiska väsen även hade nära beröring med fruktbarheten.[8]
Härmed överensstämma alla uppgifter från Värmlands finnbygd rörande tomten, vilka ge oss en bild av honom, som är full-
- ↑ Se Uno Holmberg: Gudstrons uppkomst, sidd. 55—57, samt Finlands svenska folkdiktning VII, I. Övernaturliga väsen, sid. 712.
- ↑ Se även Chantepie de la Saussaye: Lehrbuch, andra uppl., andra bandet, sidd. 370—371.
- ↑ Värend och Virdarna, första delen, sid. 275.
- ↑ Värend och Virdarna, första delen, sid. 272.
- ↑ Hyltén-Cavallius: Värend och Virdarna, första delen, sid. 272.
- ↑ Se föregående not.
- ↑ Jmfr Chantepie de la Saussaye: Lehrbuch, andra uppl., andra bandet, sid. 238.
- ↑ Chantepie de la Saussaye: Lehrbuch, andra bandet, sid. 264.
