I Småland troddes draken flyga mellan gamla »rör» och gravhögar, där de skatter voro gömda, över vilka han ruvade. Han tänktes även här fara i skepnaden av en eldkvast, som släppte gnistor omkring sig i luften, då han for fram.[1]
Som rådare över gömda skatter framställas, såsom redan visats, även andra väsen. Det gemensamma för alla sådana av övernaturliga väsen bevakade skatter är svårigheten att komma över dem och de utomordentliga åtgärder, som för detta ändamål äro nödvändiga. I Brunnberg, Ekshärads finnbygd, finnes sålunda en stenmur, som tros gömma väldiga skatter, vilka komma i dagen, om ett par tvillingar köra bort dem med ett par tvillingtjurar och i samma trakt finnes även en brunn, på vars botten förvaras en med mynt fylld kopparkittel, vilken endast kan upphämtas av ett par tvillingar en torsdagsnatt före solens uppgång.
Från Blekinge skärgård berättar Petter Månsson, huru man vid ett tillfälle var nära att med ett par tvillingoxar upphämta ur ett stort dike en kista, fylld med drakskatter;[2] i svenskfinland trodde man, att den, som gömt skatten, kunde för dess upphämtande ställa som villkor, att det kunde utföras endast av en, som fått tre tvillingbarn o. s. v.[3]
Historierna om de svårigheter, som äro förenade med upptagandet av sådana skatter äro många. Här må efter Linus Brodin[4] anföras endast en, som är både rolig och typisk.
I en tjärn vid Ränneberg, Östmark, låg en stor skatt gömd, som endast kunde upptagas under en midsommarnatt. En gång vakade en svensk och en norrman en sådan natt vid tjärnen i hopp att komma över skatten. Vid soluppgången fingo de se en mus, som drog ett hölass, och efter henne kom en fin herreman åkande i en vacker vagn, som drogs av en tupp. Skattsökarna höllo sig emellertid tysta, emedan de visste, att skatten i annat fall skulle gå dem ur händerna. Men när det lustiga tåget kom mitt för de båda männen, sade den fina herrn till tuppen:
