Hoppa till innehållet

Sida:Rester av primitiv religion bland Värmlands finnbefolkning.djvu/134

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

130

»Här sitta två män, dem ska vi ta, men norrmannen först. Men då blev norrmannen rädd och tog till bens med orden: »Fanden bräcke mej, det gör du ikke!» Svensken satt dock kvar och tåget gick vidare. Men strax därefter kom en stor ilsken tjur rusande rakt på honom. Han förlorade dock icke modet utan tog tjuren vid hornen och upptäckte strax därefter, att han hade en väldig kopparkittel, fylld med guldmynt i händerna. Tyvärr var den dock för tung för honom, så att han måste släppa den, varvid den åter sjönk ned i tjärnet.

Historien är här tydligen färgad av den nationella antagonismen mellan befolkningen i de gränstrakter mellan Sverige och Norge, där den förekommer i denna form.

Både från Småland och svenskfinland meddelas föreställningen, att det är draken, som förvandlar sig i olika gestalter för att locka eller skrämma den skattsökande att bryta tystnaden och därmed gå förlustig om skatten.[1] Från Uppland berättas en historia om ett par bönder, som grävde efter »jordgods». Den ena hade en röd, den andra en vit mössa. Medan de grävde, kommo ett par tomtar och satte upp en galge. Då bönderna under grävningen kommo i närheten av skatten, var galgen färdig. En av tomtarna frågade då den andre: »Vem ska vi hänga först?» »Jo, vi tar den med den röda mössan», blev svaret. »Nej, du ska så visst i hälsingkulla inte ta mig heller», svarade bonden, och därmed var skatten förlorad.[2] Samma historia anföres i ytterligare tvenne versioner från Dalarna av Louise Hagberg, som även meddelar en berättelse om en skattegrävare, som grävde fram en tjur, vilken emellertid, sedan han tillbragt en natt i ladugården, blev förvandlad till en lövhög.[3] Den anfallande oxen, som, då den tages vid hornen, visar sig vara en av guld fylld kittel, är ett ofta återkommande tema i de svenskfinska berättelserna om skatter och skattesökare.[4]

  1. ↑ Hyltén-Cavallius: Värend och Virdarna, första delen, sid. 463, samt Finlands svenska folkdiktning VII, I. Övernaturliga väsen, sid. 595.
  2. ↑ Ambrosiani, Grip, Kruuse: Folkloristisk mosaik, Upplands fornminnesförenings tidskrift XIX, sid. 46.
  3. ↑ Sägner om den förborgade kitteln, Fataburen 1914, sidd. 252—253.
  4. ↑ Finlands svenska folkdiktning VII, I. Övernaturliga väsen, sidd. 595—597.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Rester_av_primitiv_religion_bland_Värmlands_finnbefolkning.djvu/134&oldid=590375”