170
pukharen mjölkat i en ladugård, efterlämnade han vita kakor på väggarna, de s. k. pukrukorna. Om man stack i dessa pukrukor, droppade det blod ur dem, och den stulna mjölken förvandlades till blod. Låste man in pukrukorna inom sju lås, tvingades pukharens ägare att infinna sig och blev därigenom röjd. Samma syfte vanns, om pukrukorna brändes eller pukharen fångades och piskades i en korsväg. Stickningen i pukrukorna borde ske med söm, vilka blivit smidda tre och tre efter varje uppglödgning av järnet. För att undersöka, huruvida en pukhare besökt ladugården, skulle man enligt Segerstedt taga smör av mjölk från en sådan ladugård med en kniv, som smitts av nio »ångeruddar», d. v. s. avbrutna knivsuddar eller uddar av verktyg, som misslyckats vid tillverkningen; uppkom blod genom knivens beröring med smöret, var misstanken bekräftad. Brodin meddelar härtill ytterligare från Lekvattnet, att pukharen eller mjölkharen gjordes av sju sorters garn, så att den liknade ett djur med strumpstickor till ben. Den skulle sedan läggas i ett såll, som därefter bars till ett av vatten kringflutet ställe tre torsdagskvällar i rad. Sista kvällen skulle sållet skakas och en formel läsas, varefter puken blev ett levande djur. Om husmodern silade en skvätt mjölk i kärlen, drog pukharen mjölk till huset under natten och fyllde dessa. Om man piskade »pukdyngan» med en kvast från sju olika slags lövträd, blev puken skämd, för så vitt ej ägaren skyndade sig att låna någon sak av förövaren.[1] Brodin anför vidare från Östmark, att pukharen tillverkades, därigenom att man klippte ull av benen från andras får med början nedifrån och spann därav en garnända, varav ett nystan hoprullades. I detta garnnystan, i vilket inga knutar fingo förekomma, insattes tre strumpstickor, varefter man lade alltsamman i ett såll och gick i övrigt tillväga på samma sätt som i Lekvattnet. Den läsning, som förekom i Östmark, meddelas även: »Kuka tässa on kulemässa, kuka tässa on näkemässa, ja kuka tässa on keksimässa, kun ej parasynny?» (Vem är med och hör, vem är med och ser, vem är med och varsnar, så att inte puken blir
- ↑ Fryksdalens finnsocknar, sid. 11.
