Hoppa till innehållet

Sida:Rester av primitiv religion bland Värmlands finnbefolkning.djvu/178

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

174

särskilt maktförande egenskaper vilka förut påvisats. Sopans egenskaper torde på grund av likheten i utseende och användning ha överförts på kvasten. Banden kring dessa ha väl också på grund av cirkelformen och sin sammanhållande förmåga bidragit till deras betydelse. Särskilt var detta fallet, om bandens antal var tre, i vilket fall en sådan »trebandskvast» t. o. m. kunde öppna dörren för häxorna på skärtorsdagsaftonen, varför det ena bandet då borde avskäras en sådan.

Linderholm påvisar i sin uppsats Nordisk magi att häxorna ursprungligen varit onda naturväsen, troll, vilka ridit på demoner i djurgestalt, en föreställning, som sedan överförts på trollkunniga människor och givit upphov till häxväsendet,[1] och erinrar särskilt om den grekiska Hekate, som flög eller red omkring om nätterna, åtföljd av en skara demoner i gestalt av hundar och vargar, som tuktades med hennes ormgissel.[2] På samma sätt ha ju även de förut omtalade trollen eller onda andarna i virvelvinden blivit förvandlade till trollkäringar, som äro ute och stjäla hö. Av de exempel härpå, som förut anförts, framgår, att den tidigare föreställningen är förhärskande i finnbygden, den senare i svenskbygden.[3]

Trädrotens betydelse i den demonistiska magin, som även framhålles i Finlands svenska folkdiktning, där även dess nära samband med bjäran[4] omtalas, belyses av följande exempel från vårt område.

En person i Norra Ny begav sig upp till Lappland för att söka hjälp hos en trollkunnig lapp mot en illvillig granne, som oupphörligt stämde björnen på hans kreatur. Då det var nära julen och mannen uttalade sina farhågor för att han icke skulle kunna hinna hem till helgen, lovade lappen, att om han fick en ko och en kopparkittel av honom, skulle han komma hem, om

  1. Sv. landsmål 1919, h. 1, sidd. 139, 146—147 och 149. De föremål, på vilka häxorna redo, äro alltså att betrakta som substratet för dessa bärande demoner.
  2. Sv. landsmål 1919, h. 1, sid. 150.
  3. Tydligen är det iakttagelsen av virvelvindarnas framfart bland lättare föremål, som ligger till grund för föreställningen, att andemakterna kunde föra människor och ting genom luften.
  4. VII: 1, Övernaturliga väsen, sid. 449.