176
Då den förutnämnde Lars Jansson i Granberget ville hämnas på sin granne Sven Danielsson, emedan denne skickat ett skott på en av hans hästar, lät han, då han själv — på grund av den förutnämnda, av andarna från Gustaf Adolfs kyrkogård förorsakade sjukdomen — var oförmögen att gå, sin pojke begiva sig till Sven Danielssons källa och kasta en påse i vattnet. När denna föll ned i källan, hördes en häftig knall, och en räv med lysande svans sågs springa omkring Sven Danielssons hus. Då man i Östmark ville »göra efter» stulet gods, tog man jord från en grav och lade vid tröskeln till det hus, där stölden förövats, varefter man lade sig på knäna och läste Fader vår baklänges samt slog i marken med händerna,[1] varvid puken (djävulen) infann sig och mottog uppdraget att tillrättaskaffa det stulna. Vansinne, som troddes vara förorsakat av onda andar, sökte man bota genom att strö kyrkogårdsjord omkring det hus, där den sjuke bodde, eller under hans huvudkudde.
Enligt Heurgren kan trollskottet, som påsättes av häxor och trollkunnigt folk, förmedlas av en död eller av djävulen själv.[2] Pär Söderbäck anför från Småland en formel för botandet av skott, av vilken framgår, att skottet tänktes förmedlat av ett troll.[3] Från svensk-finland berättas om en trollkarl, som skulle tillrättaskaffa ett par stövlar, som stulits från en dräng och därför jämte den bestulne begav sig till kyrkogården, där trollkarlen lade sig på knä och läste, varvid drängen fick se en massa andeväsen på kyrkogården. Stövlarna blevo också tillrättaskaffade.[4] Enligt Hyltén-Cavallius är gasten, vålnaden efter en ond människa, djävulen själv, som tager den i besittning och far omkring därmed och spökar.[5] I Grekland ansågs epilepsi och vansinne vara förorsakat av onda andemakter,[6] och dessa kunde enligt föreställningen i svensk-finland med tillhjälp av kyrkogårdsjord påskickas en människa och tillskynda henne sjukdomen.[7] Då sålunda kyrkogårdsjord brukades som medel mot sådana sjukdomar, skedde det tydligen enligt regeln, att »man tager boten, där man fått soten».
- ↑ Även i Grekland kallade man på underjordens makter genom att slå i marken. Chantepie de la Saussaye: Lehrbuch II, sid. 236.
- ↑ Djurskrock, sid. 185.
- ↑ Skrock, sed och sägen, sid. 94.
- ↑ Finlands svenska folkdiktning, VII: I. Övernaturliga väsen, sid. 270—271.
- ↑ Värend och Virdarna, första delen, sid. 467.
- ↑ Chantepie de la Saussaye: Lehrbuch, II, sid. 288.
- ↑ Finlands svenska folkdiktning, VII: I. Övernaturliga väsen, sid. 266.
