Då stämning av björn ansågs som en stor synd, kunde ju detta bero på att den betraktades såsom ett djävulens verk, emedan den utfördes med hans tillhjälp. Redan förut har omtalats, huru en man, vars skällko dödats av en stämd björn, kastade skällan i en bäck med orden: »När fan har stämt på skällan, är det bäst att göra sig av med den.» Ursprungligen är det väl även här skogsrån, som med sin järnpiska driver björnen, liksom fallet är vid björnjakten, ehuru hon, liksom alla andra hedniska väsen, genom kristendomens inverkan demoniserats och identifierats med djävulen. Men även själva besvärjelsen vid björnstämningen uppgives vara så hemsk, att även de finnar, som kände den, icke kunde förmås att meddela något därur till författaren. Möjligen ligger det syndiga i björnstämningen — den betecknas som en dödssynd — även uti det våld och tvång, som sålunda utövas på ett djur, som av finnarna uppenbarligen betraktats såsom heligt.[1] Stämningen skedde genom besvärjelse, beledsagad av vissa magiska åtgärder: bl. a. spottade man och sparkade på en jordfast sten. En finne i Nyskoga uppgav även, att man klättrade upp i ett träd — ett sympatetiskt moment.
Utom björnen stämdes även vargar, särskilt av lappar, som gingo omkring och tiggde men blevo avvisade.
Björnstämningen är en form av magi, av vilken man knappast kan upptäcka några spår inom rent svenskt område. Till och med Linus Brodin, som dock lämnat åtskilliga värdefulla uppgifter från finnbygden, vet ingenting annat att berätta i detta fall, än att en trollkunnig finngubbe i Östmark »satt en björn på Hallsjö-Dordi, då hon befann sig i kokhuset», ett anslag, från vilket Dordi dock klarade sig genom sina egna konster.[2] Runestams och Samuelssons uppgift, att de kloke »kunde stämma björn, så att man fick skjuta honom eller så att han slog kon för
- ↑ Björnens förhållande till de övernaturliga väsendena framgår även av en berättelse av Borgström om finnen Mattes i Glasnäs i Älgå, som var en väldig björnjägare och hade nedlagt nio björnar, men efter den sista av dessa fått besök av en mängd troll, som beklagade, att han anställde sådan förödelse bland deras boskap, och tvingade honom att offra för att undgå deras hämnd. En resa i Värmland, sid. 70.
- ↑ Fryksdalens finnsocknar, sid. 144.
