Hoppa till innehållet

Sida:Rester av primitiv religion bland Värmlands finnbefolkning.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

20

— de inhemska torde vara efterbildningar av dessa — att döma av titlar sådana som »Salomoniska magiska konster»,[1] »Cypriani svartkonstbok»[2] samt att somliga voro åtminstone delvis skrivna på dåligt latin.[3] På vilka vägar dessa böcker hitkommit, vilka möjligen härleda sig från den trolldomslitteratur, som i Medelhavstrakterna i början av vår tideräkning hade så stor spridning,[4] är icke lätt att avgöra. Albrekt Segerstedt uppgiver i sina Anteckningar, att »finnarna sägas stundom hava köpt dem av tyskar, som hade dem med till marknaderna i Kristiania och Karlstad; boken tingades det ena året och erhölls det andra». I vissa fall ha dock sådana böcker inkommit till oss närmast från Danmark.[5]

Äntligen har även här kristendomens inflytande medfört de vanliga verkningarna: gudarna hava depotenserats till pukar eller djävlar[6] och förenats med övriga naturandar och avlidna människors gengångare till en ond andehär, som står i den svarta magiens tjänst; gent emot dessa framträda bibelns huvudpersonligheter: Jesus, Maria, apostlarna, änglarna o. s. v. såsom de goda makter, vilkas namn användas till de förras betvingande genom besvärjelser; bibeln, psalmboken, nattvardselementen och kyrkliga föremål och handlingar inträda i raden bland de maktbegåvade naturföremålen och de hedniska riterna och få samma betydelse i systemet av övertro och magiska handlingar som dessa. Men härigenom genomföres också en dualism inom de individuella makternas värld, som på kristet område gör allt anlitande av de gamla naturväsendena till en djävlatjänst, en demonistisk, såväl med hänsyn till medel som mål svart magi, en utveckling, som de redan omtalade inflytandena från Orienten redan tidigare förberett.[7]

  1. Meddelanden från Örebro läns museum, VII, titelsidan.
  2. Meddelanden från Örebro läns museum, VII, inl. sid. VI.
  3. Meddelanden från Örebro läns museum, VII, inl. sid. VI.
  4. Apostlagärningarna 19 kap., 13—19 v.
  5. Hyltén-Cavallius: Värend och Virdarna, första delen, sid. 423.
  6. Hyltén-Cavallius: Värend och Virdarna, första delen, sidd. 208, 211, 225230.
  7. Emanuel Linderholm: Nordisk magi, Sv. Landsmål 1919, häft. 1, sid. 127.