Denna förklaring från kristen synpunkt kan icke bortskymma den ursprungliga föreställningen, vilken ovan angivits. Rörande främmandes närvaro uppgiver L. Lloyd, att ingen får inkomma under badningen, emedan barnet, då ej kommer att trivas,[1] och Norlind, som har samma uppgift, tillägger, att om någon främling kom skulle han röra i eldstaden.[2]
Även barnsängskvinnan var ömtålig för skadliga tydors påverkan och måste därför hålla sig inne första månaden efter förlossningen, enligt Norlind[3] och Lloyd[4] till kyrkotagningen, emedan hon ända till dess »bar hednahuden», en förklaring, som även här är en kristen omtolkning av ett på en hednisk föreställning grundat bruk.
Då själva kroppen hos människan var maktens säte, verkade denna med full kraft i naket tillstånd. Vissa magiska handlingar förstärktes sålunda genom att företagas under full nakenhet. När man drog midsommardagg, fördrev vägglöss med upphettat vatten, smidde den kniv, med vilken man undersökte, om pukharen besökt ladugården, skulle man vara helt och hållet naken. På Öland begav man sig skärtorsdagsmorgonen naken ut på gödselstacken och kärnade för att få mycket smör under året,[5] i Småland gick man samma tid och i samma tillstånd upp på en jordfast sten och ropade:
»Så långt min röst kan höras,
skall mjölk och sanke till mig föras».[6]
Det särskilt i finnbygderna ända till våra dagar förekommande bruket hos kvinnorna att vid trätor vända den blottade bakdelen mot varandra torde ha sin grund i samma föreställning. När en björn överföll kreaturen, tillgreps denna ultima ratio, då intet annat hjälpte, och Troels Lund nämner samma
