50
vel, från vilken man lät brinnande droppar falla ned i mjölkkärlet; i den första stäva nymjölk, som bars ut ur ladugården hängdes en nål vid en tråd vid kanten av stävan, som även överbands med en duk till skydd mot onda ögon, och då nymjölken stektes till kalvost tillsågs, att ingen person med onda ögon såg in i ugnen. Upptecknaren N. G. Lundqvist meddelar även, att man icke fick tömma nymjölken mot söder eller slå ut vatten, vari mjölkkärlen sköljts, i söderut rinnande vattendrag eller använda sådant vatten till slipvatten, och Bror Henriksson från Nyskoga skriver, att ingen av husfolket fick smaka kalvosten, förrän något därav givits åt kalvkon, blandat med aska.
Runestam och Samuelsson anföra från Norra Råda bruket att hänga en nål vid en tråd på byttörat, så att nålen kom att ligga i mjölken,[1] och Pär Söderbäck omnämner från Kristdala regeln att aldrig bära mjölken bar, särskilt då kon nyss kalvat.[2] I Västbo trodde man, att om mjölk spilldes i rinnande vatten, blev den »sjuk».[3] I Bohuslän skulle den som fått mjölk icke diska mjölkflaskan, emedan han i annat fall ej fick nytta av mjölken.[4] I Dalby skulle kalvkon smaka på den första mjölken för att icke sina.[5]
Vid klippningen av fåren lämnades ullen kvar vid tinningarna som av allmogen ansetts vara det ömtåligaste partiet på kroppen både på människor och djur — skämning av »storkreatur» kunde även ske genom att klippa bort hår vid tinningarna — och hos de yngsta, som klipptes första gången, lämnades en lock å vänstra låret, vilken kallades »fäongen», emedan den såsom skydd för det svagaste ansågs som skydd för hela hjorden, vilken naturligtvis i de yngsta djuren var lättast åtkomlig för faror. Vid klippningen förde man även en ulltapp till djurets nos och lät den lukta därpå, annars blev det modstulet.
- ↑ Den värmländska allmogens liv, En bok om Värmland, III, sid. 199.
- ↑ Skrock, sed och sägen, sid. 56.
- ↑ Gaslander: Västbo allmoge, De svenska landsmålen, 53:dje h., 1895 A., sid. 284.
- ↑ Lindstam: Folktro från Bohuslän, Sv. Landsmål 1914, h. 5, sid. 81.
- ↑ Runestam och Samuelsson: Den värmländska allmogens liv. En bok om Värmland, III, sid. 199.
