Hoppa till innehållet

Sida:Rester av primitiv religion bland Värmlands finnbefolkning.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

66

utkrusningar. Hilding Celander nämner bland andra namn på julkakor även julbon, säekaka, julbock o. s. v.[1] Såddkakans blandning med utsädet och nedmyllande i åkern uppgives från vissa orter av Hammarstedt.[2] Såkakan hade enligt Hammarstedt den dubbla uppgiften att återföra växtkraften till åkern och såsom en bild av solen — piggarna föreställde solstrålarna — tillföra jorden solens livgivande värme.[3] Vörten i kakan är enligt samme författare en efterträdare efter mjödet som en gudadryck, vilken offrades för att »ge impuls åt naturmakterna att skänka fältet den kosmiska livsvätskan».[4]

Även »löckneka», vilken knöts i särskilda »lotter», en för varje ko, skulle läggas under julbordet och på julmorgonen givas åt korna, så att var och en fick sin lott. Gödseln utkastades sedan ej förrän annandagen och lades då i en särskild hög. Tidpunkten för dessa åtgärder uppgives olika på olika orter varom mera längre fram. »Löcknekas» ovannämnda förvaring och användning samt gödselns behandling på olika orter omnämnes även av Hilding Celander[5] och Keyland.[6]

Det har redan påvisats exempel på de maktförande egenskaper, som tillskrevos brödet, vilket i kreaturens föda motsvarades av sleket. Brevskrivaren N. G. Lundqvist skriver, att sleket bereddes av ett »heligt mjöl» samt salt. Slekets betydelse i de magiska handlingar, som utfördes med boskapen, har redan framträtt i flera exempel. I stället för sleke kunde även användas motti[7] — på värmländska nävgröt, emedan den togs med handen vid förtäringen. Då Liss-Nils i Vitsand botade en häst för korsförlamning, tog han skrap under hovarna och bakom öronen på hästen samt blod ur svansen, vilket allt blandades med motti, som gavs hästen att förtära.

Bröd, sleke och motti innehöllo sädens heliga livssubstans och var därför mäktigt mot sjukdomar samt förmedlade livsgemenskap mellan dem, som åto därav gemensamt. Vi ha

  1. ↑ Midsommar till kyndelsmässa, Västsvensk forntro, sidd. 81—82.
  2. ↑ Såkaka och såöl, Meddelanden från Nordiska museet 1903, sid. 240.
  3. ↑ Såkaka och såöl, Meddelanden från Nordiska museet 1903, sidd. 255—256 samt 269.
  4. ↑ Såkaka och såöl, Meddelanden från Nordiska museet 1903, sidd. 250—255.
  5. ↑ Midsommar till kyndelsmässa, Västsvensk forntro och folksed, sidd. 65 och 101.
  6. ↑ Julbröd, julbockar och Staffanssång, sid. 104.
  7. ↑ Jmfr även En resa i Värmland av Ludvig Borgström, utg. av Ernst Nygren, sid. 79.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Rester_av_primitiv_religion_bland_Värmlands_finnbefolkning.djvu/70&oldid=589647”