68
Hyltén-Cavallius och David Arill endast kvistar eller blommor plockade midsommarafton och bundna i kvastar med nio i varje.[1]
Rönnen förekommer ofta som förmedlare av växtkraften.[2] Man tog tydor av densamma: blev den grön före andra träd på våren skulle sommaren bli rik på villebråd. Dess kraft kunde omedelbart överföras på kreaturen. Vid utsläppningen på våren sattes en kluven rönnkvist över ladugårdsdörren, då kreaturen utsläpptes. Växtkraften kunde även genom rönnkvisten förmedlas till gödselstaden: till Nordiska museet har som gåva från Dalby insänts en s. k. julrönn, vilken, försedd med en del prydnader, plägade julaftonen uppsättas på gödselstacken för att där kvarstå under julen.[3] Rönnkvisten tjänade vidare till skydd mot och bot för allehanda ont: man skyddade enligt Segerstedt en häst mot trolldom genom att i hans grimma eller sele sätta en rönntelning, som växt på mossan av en stor sten; man botade fallandesot genom att klyva och draga i sär en på samma sätt förekommande rönn och låta den sjuke krypa ge- nom öglan.
Enligt Salomoniska konster söker man skatter med tillhjälp av bl. a. ett »runnespö»[4] och stärker en häst genom att använda selpinnar av en »flugrunnekäpp».[5] Hyltén-Cavallius[6] meddelar, att flogrönn, vilket är namnet på en rönn, som växer parasitiskt på gamla träd, har mäktiga tydor: om en kvist därav togs med vänstra handen, sedan man gått tre gånger »ansyls» omkring trädet, kunde den bota mot all slags förgärning; kvistar av flogrönnen sattes i väggarna av stall och fähus, i hästens bogträn, tjurens horn o. s. v. Hammarstedt anför som parallell till julrönnen i Dalby det dalsländska bruket, att herden på våren vid boskapens utsläppning sätter en rönnkvist i gödselhögen och nämner i sammanhang härmed seden i Sydtyskland och Österrike att vid betestidens utgång uppsätta vallspöet vid gården.[7] Vallspöets uppsättande över fähusdörren på våren efter den första utsläppningen meddelas från Värmlands finnbygd av Segerstedt; i Kristdala skulle det björk-
- ↑ Värend och Virdarna, första delen, sid. 215, samt Vårhalvåret, Västsvensk forntro och folksed, sid. 28.
- ↑ Jmfr Martin Nilsson: Primitiv religion, sid. 61.
- ↑ N. E. Hammarstedt: Julrönn, Fataburen 1919, sid. 139.
- ↑ Meddelanden från Örebro läns museum, VII, sid. 10.
- ↑ Meddelanden från Örebro läns museum, VII, sid. 23.
- ↑ Värend och Virdarna, första delen, sidd. 313—314.
- ↑ Julrönn, Fataburen 1919, sid. 141.
