ris, varmed kon drevs till betäckning, sedan förvaras i ladugården.[1] I Färgelanda, Dalsland, skulle vallhjonet vid första utsläppningen giva namn åt de djur, som ännu ej fått sådant, och därvid slå varje djur tre slag med ett rönnspö; vid hemkomsten skulle vallhjonet medföra ett rönnspö, som nedstacks i gödselhögen och fick sitta där under hela valltiden.[2]
Lövskog fruktades, emedan den ansågs förorsaka sjukdomar.
Skogen tänktes kollektivt såsom en makt, vilken förmådde gömma kreaturen och hålla dem fast, så att de icke förmådde komma hem och icke kunde igenfinnas genom letande. Man kunde höra skällorna alldeles i närheten, men djuren voro som försvunna. Möjligen brukas dock här uttrycket skogen i samma mening som i svenskfinland, där man talar om att skogen behåller djuren och därmed menar, att skogens »rådare» tagit dem. Skogsrån är ju också den personifierade skogen, skogens själ.[3]
Väven och i sammanhang därmed vävstolen och dess delar var på grund av sin samhörighet med djur- eller växtvärlden ett betydelsefullt maktföremål. Man tog tydor därav: om man ville veta, huruvida ett väntat barn skulle vara gosse eller flicka, tog man skiljestickan i en nyss nedvävd väv och sprang omkring stugan med orden: »Jag springer för N. N. (moderns namn). Om den första, som därefter kom in i huset, var en karl, skulle det väntade barnet vara en gosse och vice versa. Enligt Segerstedts ungefär motsvarande uppgift skulle bäraren av skiljestickan gå ut på en väg, tills han mötte en person: av samma kön denna var blev också barnet. Vävstolens i vissa fall olycksbringande egenskaper torde vara att tillskriva en sympatetisk verkan: Segerstedt meddelar, att om en havande kvinna går över golvet, där en vävstol stått, utan att stället först sopats, eller om vävskeden omedelbart efter vävens lösklippning dragits ur densamma, skulle en svår förlossning följa. Möjligen är det denna olyckliga verkan av vävens »omedelbara» nedklippning, som skall förekommas, därigenom att man, enligt samme upptecknare, före utdragandet av sölvtrådarna eller
