Sida:Riksdagen 1935 32 häfte 12.djvu/7

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
7
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

att Kungl. Maj:t ville skyndsamt verkställa utredning i de av utskottet angivna hänseenden samt för riksdagen framlägga det

förslag vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 28 februari 1935.


På. första lagutskottets vägnar.


A. ÅKERMAN.




Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Öhman[1], Anderson i Hägelåkra,

Klefbeck, Velander, Branting,[1] Sköldén[1] och Karlsson i Gillberga;

från andra kammaren: herrar Lindqvist,[1] Sjögren och Wallerius, fru Östlund samt

herrar Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud, Larsson och Gardell i Stensta.




Reservation


av herrar Åkerman, Klefbeck, Branting, Lindquist och Sjögren, fru Östlund samt herr Olsson i Mellerud, vilka anfört:

Beträffande först den civilrättsliga frågan om rättigheten att tillgodogöra sig vilt växande skogsbär lärer ingen vilja fullständigt beröva menige man hans hävdvunna rätt i nämnda avseende. Utskottsmajoriteten synes också härvidlag ha förordat en lösning av spörsmålet huvudsakligen i enlighet med det förslag, som år 1909 framlades av lagberedningen och gick ut på, att jordägaren skulle äga företräde till bärplockning inom ett avstånd av trehundra meter från hans tomtplats eller trädgård, d. v. s. ett område av minst 60 tunnland. Mot en sådan anordning resa sig dock redan av praktiska skäl stora betänkligheter. Och i tätare bebyggda delar av landet skulle den för övrigt medföra att rätten till "fri" bärplockning så, gott som försvunne. Även om såsom påståtts någon gång skulle inträffat att välsituerade personer kommit farande långväga ifrån för att plocka bort bären intill små.- brukarens husknutar, hålla vi dock före att den stora mängden av bärplockare uppträda mera försynt och tillhöra helt andra folkgrupper. Framför allt lärer väl bärplockning bedrivas av fattigt folk, som därigenom söker förbättra sina torftiga villkor. Man kan då fråga sig, om det verkligen är med billigheten överensstämmande att nu förläna jordägaren, som dock sitter på sin gård, en rätt, som han aldrig förut haft, på bekostnad av verkligt behövande. Och man må väl även spörja om det kan vara klokt att sålunda intensifiera äganderätten. I varje fall synes det oss opåkallat att nu, då. en

revision av jordabalken i dess helhet står för dörren, utbryta ifrågavarande

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 Ej närvarande vid utlåtandets justering.