25. BRUDKAMMAREN.
Steg närmade sig genom sidorummet.
En man med ögonen brinnande af dyster eld steg in — honom följde den bleka bruden.
Med häftiga steg vandrade mannen af och an i rummet, rasande bet han sig i läpparna. Så stannade han plötsligt bredvid bordet i rummets bakgrund och kastade en genomträngande, frostkall blick på den bleka kvinnan.
Kvinnan, som hittills stått tyst och tankfull i andra ändan af rummet, nalkades honom med dröjande steg.
»Olof!» sade hon med en röst som skälfde af ömhet och ångest. Kära Olof, hvad betyder det här egentligen…»
»Kära —?» smattrade det mellan mannens sammanbitna tänder, likt en hagelskur mot en fönsterruta. Hans röst darrade af gråt och skratt, af skärande hån och bitterhet. Häftigt grep han kvinnan vid båda axlarna.
»Håll dig på afstånd!» skrek han, sjudande af vrede, och sköt henne så häftigt ifrån sig, att hon vacklade ett par steg baklänges och sjönk ned på soffan vid sidoväggen.
— 230 —
