»Nej, nej, jag ber dig!» sade ynglingen och tog flickans hufvud mellan båda händerna samt tryckte en sakta kyss på hennes panna.
En djup rörelse afspeglades i flickans ögon, men hon sade ej ett ord, utan lät blott sitt hufvud sjunka ned mot ynglingens bröst.
Ynglingen kände en Oförklarlig glädje, som om han vunnit en stor seger öfver sig själf. Flickans varma andedräkt böljade som ett varmt sommarsolsken genom hans tunna skjortbröst, och leende af lycka strök han sin hand öfver hennes bruna hår.
Han ämnade just fråga, om inte flickan själf fann att det vore bäst och lyckligast så här, då han plötsligt kände ett brännande andetag på sitt bröst — liksom en eldslåga hade träffat hans bara hud — hennes heta läppar pressades fast, och genom skjortans tunna tyg tryckte de eldiga kyssar på hans bröst, armarna släppte sitt tag om hans hals och slötos hårdt omkring hans midja.
»Herre Gud, hvad gör du nu?» utropade ynglingen oroligt, i det han fattade flickan i armarna och ville lösgöra sig. Men i detsamma kände han hennes kyssar gå som en brännande smekning genom hela sin varelse — det var som om en underjordisk glöd plötsligt skulle slagit ut i låga inom honom och uppslukat allt, hvaröfver han nyss gladt sig.
»Ack, du min älskade!» sade han med en röst, som nästan skälfde af gråt, tryckte henne högre upp till sig, tillslöt hennes törstande läppar med sina egna och slöt henne i ett så våldsamt famntag, att bådas andning stockades.
