Sida:Sången om den eldröda blomman 1918.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

9. ÖGONFRÖJD.

Ögonfröjden blommade på fönsterbrädet… i den lilla kammarens fönster.

Ögonfröjden blommar om våren och sommaren… denna ögonfröjd blommade redan om vintern.

»Jag vet det nog och du vet det också själf, hvarför du nu blommar om vintern», sade den unga flickan för sig själf… »på det att glädjen må le emot honom.»

Ögonfröjden står i blom blott några månader… denna ögonfröjd började blomma redan jultiden, stod i blom hela vårvintern och blef ännu vackrare dag för dag.

»Jag vet nog och du vet också själf, hur länge du skall blomma. Du begynte då jag flyttade dig hit från stugan… och först då han, till hvars glädje du står här, är borta, skall du sluta att blomma.»


Flickan lutade sig allt djupare ned öfver blomman.

»En enda blomma äger flickan… så vän och vacker», hviskade hon, smeksamt tryckande sina fina läppar mot de nysprungna, ljusröda kronbladen.


— 78 —