Den här sidan har korrekturlästs
13
När andra fjär’lar swärma
I yra blommors lag,
Skall jag inwid din sida
Förnöja dig hwar dag.″
″Ditt anspråkslösa wäsen,
Din oskuldsfulla själ,
Har fängslat håg och sinne!
Jag swär att bli din träl,
Och dig för ewigt älska
I glädje, lust och nöd,
Så länge som jag andas
Intill min bleka död!″
Och späda liljan trodde
Den sockersöta skalk,
Och öppnade för honom
Sin ljufwa honungskalk;
Han flög deri berusad,
Och lifwets balsam sög.
Men till en ros i dalen
Han straxt från henne flög.
