Den här sidan har korrekturlästs
15
Och dufwan, det war döden
Som kysste flickans mund,
Och hennes ande sände
I englarnas förbund.
Men rosen war en enka,
Rik uppå gods och guld,
Som nu den gossen plågar
Allt för sin otro skuld.
Han smärtans törne känner
Och äger ingen ro, –
Så händer det med alla,
Som bryta ed och tro.
