Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

85


Mer rik ändå än koren ur naturen
I dag en kor, på andakts vingar buren,
Från svenska hjertan höjs till fädrens Gud
Med bön för Kungen och hans silfverbrud.
Vår Gud, vår Gud, all starkhets Gud, dem skydda
Så ljuder sången ur gemak och hydda.
I festens stund för hvarje sinne står
Hur Sverige hugnats i de flydda år.
Hur åldrig frihet, ent med åldrig rätt,
I landet hägnats af Carl Johans ätt.
Hvar fins ett folk så länge skont af striden?
Kvar fins en bygd så axbekrönt af friden?
O Sverige, Sverige! Denna sköna stund,
Då minnet firas af ett sällt förbund,
Är vigd i dina dalar, dina lundar
Åt tacksamhet, som himlens nåd begrundar.

Med blodig kind, med sönderrifven drägt
Vår moder stod i seklets morgonväkt;
En gång kring jorden genljöd hennes ära,
Nu var hon fallets vilda branter nära.