kunna antagas komma till användning för sådant ändamål; samt anvisning å sådana medel eller om sättet för deras användande, vilken icke sker i framställning för vetenskapligt bruk; brottet skall straffas med fängelse från och med en månad till och med två år eller straffarbete från och med två månader till och med ett år, och skriften konfiskeras. Äro omständigheterna mildrande, må straffet nedsättas till böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar.
I sin specialmotivering till utkastet till lag om preventivmedel gjorde de sakkunniga
vissa förtydliganden i fråga om utkastets lagtekniska sidor. Sålunda påpekade
de sakkunniga, att 1 § genom sin formulering icke begränsade lagens stadgande till
»föremål» såsom fallet var med 1910 års preventivlag utan att i begreppet »medel»
även innefattades kemiskt verkande preventivmedel. Genom den valda definitionen
å preventivmedel sammanfördes alla antikonceptionella medel och mot smittosamma
könssjukdomar profylaktiska medel.
Med »försäljning» hade i 2 § avsetts såväl grosshandel som all annan handel, varvid icke förutsattes att försäljningen skedde yrkesmässigt. Om lagens bestämmelser hade begränsats till detaljhandel vore, enligt de sakkunniga, fara värt att exempelvis sådana reklamformer, som man sökte undertrycka, kommo att bedrivas av grosshandlarna. Genom att även icke yrkesmässig försäljning förutsattes, gåves möjlighet att ingripa mot mindre önskvärd försäljning av preventivmedel, som tillfälligt skedde på gatorna nattetid. Enligt utkastet fordrades tillstånd jämväl då någon ville tillhandahålla sådana medel utan särskild ersättning, för så vitt det var fråga om tillhandahållande åt allmänheten. Det vore sålunda icke tillåtet att å så kallade sexuella upplysningsbyråer utlämna preventivmedel åt allmänheten utan tillstånd. Tillstånd krävdes däremot icke för tillhandahållande av preventivmedel utan ersättning då tillhandahållandet icke sträckte sig utöver en bestämd krets av personer, till exempel till besättningen å ett fartyg eller till krigsmän.
3 § avsåg att ersätta gällande förbud att i skrift, som någon utsprider, eller eljest genom tillkännagivande för allmänheten till salu utbjuda preventivmedel med ett förbud att verka för preventivmedels avsättande genom att till allmänheten utan att rekvisition föreligger kringsända eller utdela sådana medel eller priskurant eller annan skrift eller bild. De sakkunniga avsågo med detta förbud att hindra att någon som försäljer preventivmedel — exempelvis med ledning av en adresskalender eller dylikt — kringsänder broschyrer eventuellt jämte medföljande prov.
Vid formuleringen av 4 §, i vilken för lämnande av anvisning å preventivmedel eller om sättet för deras användande i offentligt föredrag tillstånd kräves av polismyndighet, hade de sakkunniga med »anvisning» avsett ett mera detaljerat angivande av preventivmedel, inköpskällor eller sättet för sådana medels användande skulle av lagen regleras medan blotta omnämnandet att befruktning eller överförande vid könsumgänge av smitta kan förebyggas icke här avsåges.
Bestämmelsen om straff för den som försålde medel, vilka han vore skyldig att saluföra, till högre pris än medicinalstyrelsen bestämt, vore tillämplig beträffande såväl försäljning å apoteksinrättning som försäljning av den som innehade särskilt tillstånd. Straffbudet i tredje punkten gällde envar som förbröte sig mot 3 §, vare sig han vore berättigad att tillhandahålla preventivmedel eller ej. Strafflatituden i utkastet för nu berörda fall är densamma som i 18 kap. 13 § strafflagen, dagsböter eller fängelse. Straffet vid förseelse mot 4 § i utkastet skall däremot alltid utgöra dagsböter. Härigenom hade de sakkunniga velat framhålla, att en sådan förseelse mera hade karaktär av brott mot en ordningsföreskrift.
I specialmotiveringen till utkastet till lag om fosterfördrivande medel anförde
