Sida:SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
14

I

Inledning.

Den s. k. preventivlagen.

Efter lagändringar åren 1910 och 1911 har 18 kap. 13 § strafflagen följande lydelse:

Sprider någon ut eller håller till salu eller utbjuder skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och sedlighet sårar; straffes med böter eller fängelse. Lag samma vare, om man genom annan gärning sårar tukt och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav kommer.

Där någon offentligen utställer eller förevisar föremål, som är avsett för otuktigt bruk eller till att förebygga följder av könsumgänge; eller i skrift, som han ut sprider, eller eljest genom tillkännagivande för allmänheten till salu utbjuder eller själv eller genom annan till försäljning kringför dylika föremål; eller under sådana förhållanden, att allmän fara för andras förförelse därav kommer, vare sig muntligen eller genom utspridande av skrift söker förleda till användande av föremål, som nu sagts, eller meddelar anvisning om sättet för deras användande; varde, ändå att gärningen ej är sådan, som i 1 mom. sägs, dömd efter ty där stadgas.

Genom en år 1912 definitivt antagen grundlagsändring erhöll § 3 13:o tryckfrihetsförordningen följande med nyssnämnda strafflagsstadgande överensstämmande lydelse:

Framställning, som sårar tukt och sedlighet; utbjudande till salu av föremål, som är avsett för otuktigt bruk eller till att förebygga följder av könsumgänge; samt, under sådana förhållanden att allmän fara för andras förförelse därav kommer, försök att förleda till användande av föremål, som nu sagts, och meddelande av anvisning om sättet för deras användande; brottet skall straffas enligt allmän lag, och skriften konfiskeras.

Andra momentet av anförda paragraf i strafflagen jämte motsvarande stadganden i tryckfrihetsförordningen hava sedan länge kommit att sammanfattande benämnas »preventivlagen».

Beträffande preventivlagens tillkomst, de förslag till dess revision eller avskaffande, som under årens lopp framkommit, samt de offentliga utredningar, vilka i sådana samband gjorts, ävensom avgivna yttranden över dessa utredningar hänvisas till den vid detta betänkande såsom bilaga 1 fogade redogörelsen. Kommissionen anser sig efter denna hänvisning kunna här inskränka sin tillbakablick å frågans utveckling till efterföljande anmärkningar.

Preventivlagen har i viss mån den för lagstiftningens fasthet, inre sammanhang och logiska slutenhet mestadels skadliga arten av en lex in casu. Av förarbetena framgår tydligt, att den var framsprungen såsom en statsmakternas reaktion mot vissa utslag av den propaganda för förebyggande födelsekontroll vid samlag genom användning av tekniska preventivmedel, som kring sekelskiftet framträngde med allt större styrka. Man höll sådan