Preventivlagens verkningar på ifrågavarande handelsverksamhet måste genomgående anses vara direkt oförmånliga och delvis i hög grad skadliga.
Genom att handeln med preventivmedel på detta sätt i viss mån givits karaktären av med oavbrutna lagbrott förbunden skumrasktrafik, har preventivlagen ytterligare kommit att förstärka sin direkta neddragande verkan på upplysningsverksamheten.
Till dessa numera allmänt medgivna skadliga verkningar av preventivlagen
bör läggas även den verkan lagen i vissa fall kan hava haft, nämligen
att då preventivmedel i befruktningshindrande eller smittskyddande syfte använts,
på grund av upplysningens och handelns otillfredsställande organisation
sådana medel av mindre ändamålsenlig beskaffenhet och effektivitet eller
eventuellt hälsovådliga sådana kommit till utnyttjande i stället för de ändamålsenliga
och ofarliga, som stå till buds.
I den ringa grad preventivlagen förhindrat en förebyggande födelsekontroll, som eljest — d. v. s. vid en bättre organiserad upplysnings- och handelsverksamhet — skulle hava kommit till stånd, måste detta vidare dessvärre särskilt ofta hava gällt individer och folklager, i fråga om vilka en högre fruktsamhet alldeles icke framstår såsom önsklig ur arvshygieniska eller andra individuellt och socialt betydelsefulla synpunkter. Sålunda hava på grund av preventivlagen läkare stundom känt tveksamhet om tillåtligheten att giva råd och anvisningar i den förebyggande födelsekontrollens teknik åt personer, i fråga om vilka på grund av ärftlig sjukdom, ena makens alkoholism, dålig hälsa, ett flertal tidigare barnsängar, stor fattigdom i familjen eller andra förhållanden födelsekontroll varit särskilt starkt indicerad. Framför allt hava personer, som befinna sig i sådant läge, ofta kommit att draga sig för att rådföra sig med läkare. Dessa fall stå jämställda med den tveksamhet, som yppats beträffande tillåtligheten av råd och anvisningar om smittskyddets teknik. Ännu viktigare är måhända det ofta framhävda förhållandet, att kriminella fosterfördrivningar i stor utsträckning icke skulle hava kommit till stånd, därest kännedom om effektiv preventivteknik förelegat. Fosterfördrivning har kommit att på ett skadligt sätt stå såsom ersättning för förebyggande födelsekontroll.
Allmänt torde kunna sägas, att, i den mindre mån preventivlagen fortfarande utgör ett hinder för utbredningen av kännedom om preventivteknik och av tillgången till preventivmedel, detta hinder är särskilt aktuellt för unga och oerfarna personer och personer i de fattigare samhällsklasserna. Detta förhållande kan näppeligen ur några synpunkter bedömas som annat än individuellt och socialt olyckligt.
Anförda skäl mot preventivlagens upphävande eller revision.
Såsom skäl mot preventivlagens upphävande eller revision hava huvudsakligen anförts vissa skäl av etisk och befolkningskvantitativ natur.
Det mest principiella etiska skälet har givits följande innebörd. Även om lagen varit ineffektiv och ej vunnit tillämpning, så har dock genom denna lag från samhällets sida givits en principiell förklaring om att bruket av vissa preventivmedel är förkastligt. Tanken har vidare varit, att, då försök att vid samlag hindra befruktning genom användande av mekaniskt verkande medel i fast form icke ur moraliska synpunkter kan bedömas annorlunda än förebyggande födelsekontroll genom kemiska medel eller genom vilka andra medel och metoder som helst, man i lagens stadganden ernått ett fördömande av den förebyggande födelsekontrollen överhuvud taget.
