Nu anförda skäl har naturligtvis moralisk bärkraft blott för den, som står helt avvisande mot den förebyggande födelsekontrollen såsom sådan.
Av väsentligt annan och mera relativ innebörd är det vanligen anförda etiska skälet för preventivlagens bibehållande, som grundas på följande tankegång. Oavsett om man förmenar, att förebyggande födelsekontroll i och för sig under alla förhållanden måste vara en moraliskt förkastlig handling eller man i detta hänseende har en mindre snäv uppfattning, kan man nämligen hävda och har även hävdat att själva möjligheten att vid samlag förhindra befruktning och kanske än mer möjligheten att ernå skydd gentemot smitta av könssjukdom har demoraliserande verkningar , i det att risken för befruktning eller smitta av könssjukdom utgöra motiv, som avhålla från lättsinniga könsförbindelser. Tillgång till preventivmedel kan därför bidraga till att öka antalet lösa könsförbindelser.
Styrkan av detta skäl beror givetvis — utom på den moraliska inställningen till sådana förbindelser — dels på styrkan i och för sig hos de avhållande motiv, som bero på risken för befruktning och smitta av könssjukdomar, dels ock på i vilken grad preventivlagen faktiskt hindrar kännedomen om och tillgängligheten av preventiva medel. Därav beror nämligen, om den förmår att avsevärt förstärka dessa avhållande motiv.
Såsom skäl emot preventivlagens avskaffande hava även anförts befolkningskvantitativa hänsyn. Preventivlagen skulle enligt denna uppfattning utgöra en på längre sikt nativitetsuppehållade faktor.
Bärkraften av detta skäl beror dels på i vilken grad födelsekontrollen sker genom användande av tekniska preventivmedel av i lagen avsett slag, dels på i vilken grad preventivlagen minskar kännedomen om och bruket av sådana preventivmedel.
Utgångspunkter vid frågans uppläggning.
Den i bilaga 1 givna framställningen av den här behandlade lagfrågans utveckling giver klart vid handen att, medan de nyss anförda etiska och befolkningskvantitativa synpunkterna ursprungligen varit de avgörande, de sjukdomsskyddande synpunkterna i stället blivit de under efterkrigstiden dominerande.
Vid lagens tillkomst hade man främst intresset riktat på de preventiva medlens befruktningshindrande verkan, vari man då såg en såväl moralisk som befolkningskvantitativ fara, vilken man genom preventivlagen avsåg att nedbringa; när numera statsmakterna uttalat sig för en reform av preventivlagen, har man haft uppmärksamheten fästad främst på den smittskyddande verkan av vissa preventivmedel och i dessa sett ett gagnande hjälpmedel i kampen mot könssjukdomarna. I medicinalstyrelsens nyss berörda skrivelse har även tyngdpunkten lagts på sjukdomsskyddet. De sakkunniga hava visserligen exemplifierat vissa fall, då uppenbart behov av preventivmedel för födelsekontroll är för handen, men likaledes lagt huvudvikten vid smittskyddet. De hava i alla händelser undvikit att taga ståndpunkt till den normala födelsekontroll, som numera utövas i flertalet icke sterila äktenskap. För denna mera rent medicinska inställning till problemet, som ligger i smittskyddets framhävande, tala sakligt de redan antydda förhållandena, att preventivlagen med all säkerhet blott haft mindre betydelse för nativiteten i landet samt att de etiska skälen för preventivlagens upprätthållande kommit i ett delvis annat läge.
Då befolkningskommissionen gått att taga ställning till den väckta frågan om preventivlagens reformering, har det emellertid för kommissionen
