III
Frågan om reglering av upplysningen om preventivmedel.
Innebörden av de sakkunnigas förslag.
Befolkningskommissionen erinrar om att de sakkunniga kommo till enahanda slutsats som kommissionen, nämligen att de i föregående avdelning behandlade bestämmelserna icke böra bibehållas.
De sakkunniga tänkte sig emellertid såsom ersättning för dessa bestämmelser en reglering av bland annat upplysningsverksamheten om preventivmedel, genomförd i särskild lagstiftning utom strafflagens ram. Förslag till utformning av denna lagreglering framlades av de sakkunniga i ett vid betänkandet fogat »Utkast till lag om preventivmedel». Lagutkastets 4 §, som gäller här ifrågavarande spörsmål, har erhållit följande lydelse:
Vill någon i offentligt föredrag eller eljest vid offentlig eller därmed jämförlig sammankomst lämna anvisning å preventivmedel eller om sättet för deras användande, skall anmälan om föredraget eller sammankomsten göras hos polismyndigheten i orten och polismyndighetens tillstånd avvaktas.
Vad nu är sagt gäller icke i fråga om
- 1) vetenskaplig föreläsning å läroanstalt,
- 2) undervisning, som står under tillsyn av skolöverstyrelsen,
- 3) föredrag, som med skolöverstyrelsens tillstånd ingår i den av staten understödda
föreläsningsverksamheten, eller
- 4) upplysningsverksamhet, som eljest bedrives efter föreskrifter, vilka Konungen
utfärdar.
I 5, 6 och 7 §§ äro vissa processuella och straffrättsliga regler givna till sanktion av det i ovan anförda 4 § givna förbudet. I 1 § definieras preventivmedel såsom medel, som äro avsedda att i samband med könsumgänge användas till att förebygga befruktning eller överförande av könssjukdom. De sakkunniga föreslå icke en motsvarande lagreglering beträffande skriftliga, i tryck eller eljest lämnade framställningar.
Beträffande den närmare innebörden av och motiveringen för det anförda förslaget till lagstadgande hänvisas till de sakkunnigas betänkande och till den i bilaga 1 vid detta yttrande givna redogörelsen. Såsom av särskild vikt för den fortsatta framställningen må emellertid framhållas, att de sakkunniga icke tänkt sig en minskad utan en ökad upplysningsverksamhet om preventivmedel. De sakkunniga hava blott velat skapa garantier för att denna ökade upplysningsverksamhet bleve vederhäftig och komme att försiggå under värdiga former. Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande dröjt vid denna synpunkt och därvid väckt förslaget, att en uttrycklig bestämmelse borde tillfogas av innebörd, att polismyndighet ej må vägra tillstånd till offentlig muntlig framställning, med mindre det med skäl kan antagas, att det ömtåliga ämnet icke kommer att i föredraget eller vid sammankomsten behandlas med tillbörlig värdighet och allvar.
