Sida:SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen.djvu/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
30

Kommissionen vill, innan den går att pröva de sakkunnigas förslag, anmärka, att den i sitt betänkande i sexualfrågan framställt åtskilliga förslag om åtgärder för vinnande av förbättrad upplysning om preventivmedel och deras användande. I den fortsatta diskussionen av den föreslagna regleringen av upplysningsverksamheten utgår kommissionen ifrån att dessa åtgärder inrymmas under de i förslaget medgivna undantagen från det allmänna förbudet.


Erinringar till frågan om upplysningsverksamhetens reglering.

Då kommissionen går att fatta ståndpunkt till det framlagda förslaget, vill kommissionen först framhålla, att den helt delar de sakkunnigas grunduppfattning, att det å ena sidan är ett stort samhälleligt intresse, att en vidgad upplysning om preventivmedel kommer till stånd, och att det å andra sidan samtidigt är ett lika stort intresse, att denna vidgade upplysning blir vederhäftig och värdig. Kommissionen delar jämväl de sakkunnigas mening, att den upplysningsverksamhet, som nu förekommer, icke alltid fyller sistnämnda krav.

Likväl finner kommissionen starka skäl tala emot en sådan lagreglering av upplysningsverksamheten, som de sakkunniga föreslagit. Dessa skäl äro av principiell, lagteknisk och administrativ natur. Kommissionen ärnar emellertid icke mera utförligt uppehålla sig vid sådana brister i förslaget, som genom omarbetning kunna avlägsnas, utan allenast vid sådana olägenheter, som oundgängligen äro förbundna med det slag av lagreglering med avseende å upplysningsverksamheten, som här av de sakkunniga föreslagits.

Rent principiellt vill kommissionen till en början framhålla, att det i och för sig är en betänklig väg, man beträder, då man lagreglerar den fria upplysningsverksamheten i ett land. De synpunkter å denna allmänna fråga, åt vilka lagrådet i sitt yttrande över det ursprungliga preventivlagsförslaget gav uttryck och som föranledde dess avstyrkande av detta förslag, äga enligt kommissionens mening alltjämt och måhända i ökad grad sin tyngd. Dessa betänkligheter få i de sakkunnigas förslag en bjärt belysning däri, att särskilt undantag måst stadgas för att värna den akademiska lärofriheten. Såvitt kommissionen har sig bekant, skulle, om de sakkunnigas förslag bleve lag, denna bestämmelse vara den första i svensk lagstiftning, varigenom den akademiska lärofriheten, som i vårt land sedan länge aldrig satts i fråga, måst på ett detaljområde genom författningsbestämmelse särskilt medgivas.

En lagreglering av sexualupplysningen, som sätter denna i särklass, måste därtill bidraga till att uppehålla det alltjämt rådande missförhållandet, att könslivet, som dock är en viktig del av varje normal och sund människas levnad, och särskilt födelsekontrollen, som enligt vad ovan sagts är allmänt praktiserad och ett normalt medel i det stora flertalet icke sterila äktenskap, komma att framstå såsom något lågt, oanständigt och skamligt, vars omtalande kräver särskild lagstiftnings värnande stängsel. Det föreligger onekligen i dessa frågor hos många människor fortfarande en skadlig benägenhet för ljusskygghet och hemlighetsmakeri. Kommissionen hyser den uppfattningen och har i sitt betänkande i sexualfrågan närmare angivit skälen därför, att det finnes ett samband mellan detta hemlighetsmakeri å ena sidan och å andra sidan svårigheterna för en fördjupad familjemoral och en friskare inställning till könslivet och barnalstringen att tränga igenom hos vårt folk. Den förbättring i sistnämnda hänseende, som i den uppväxande