Sida:SOU 1936 51 Yttrande angående revision av 18 kap 13 § strafflagen mm avgivet av befolkningskommissionen.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
35

lämplig att handhava uppgiften. Lämnas kontrollen åt lokal myndighet blir vidare, i synnerhet om dennas sakliga kompetens är bristfällig, rättstillämpningen lätteligen i hög grad olikmässig och i tiden växlande, vilket med hänsyn till rättsordningens fasthet icke är utan våda.

Den möjlighet återstår då, att — såsom även i ett flertal yttranden över de sakkunnigas förslag ifrågasatts — med ändring av nämnda förslag överlåta bestyret med tillstånds givande till central myndighet, t. ex. medicinalstyrelsen. Bortsett från den byråkratisering samt den omgång och tidsspillan en sådan ordning med all säkerhet skulle innebära, måste det emellertid ur de allmänna hänsyn till yttrandefriheten, som tidigare angivits, framstå såsom olämpligt att monopolisera upplysningen om preventivmedel för vissa av den centrala statsmyndigheten godkända personer, allra helst som den övriga muntliga upplysningsverksamheten i sexualfrågor samt alla skriftliga framställningar lämnats fria.

En såväl principiellt som praktiskt stor svårighet vid kontrollens anordning ligger vidare däri, att tillståndet skall sökas och givas före framställningens lämnande. Många polismyndigheter hava vid granskningen av de sakkunnigas förslag frågat sig, hur de sakkunniga tänkt sig denna förprövning och grunderna för dess utövande. För egen del vill kommissionen endast påpeka, att en dylik förprövning av lokal polismyndighet, som icke kan gå ut på annat än ett övervägande, huruvida »föredragshållaren kan antagas komma att behandla ämnet på ett vederhäftigt och lämpligt sätt», lätteligen kan komma att lida av godtycke och mannamån och därigenom vara till skada för rättsordningens fasthet.

Det är här blott att tillfoga, att en dylik förprövning är en nödvändig beståndsdel av de sakkunnigas förslag och således icke en brist, som vid omarbetning kan rättas. Bevarar man nämligen den medborgerliga rätten till offentlig framställning utan i förväg skeende prövning, kan den prövning, som polismyndigheten i efterhand verkställer — i syfte att utröna, om åtal vid domstol bör resas — knappast komma att gälla annan fråga än om framställningen varit tukt och sedlighet sårande. Härför behövs emellertid ingen särskild lagstiftning, då rätt och plikt till sådan prövning från polismyndighets sida redan föreligger. Kommissionen har för sin del funnit, att de sakkunniga varit inriktade på att föreslå en lagreglering och därvid icke ens tvekat att beträda denna ur skilda synpunkter betänkliga väg, nämligen att in skranka den i vårt land hävdvunna rätten för varje medborgare att utan av rättsordningen i förväg resta hinder få fritt yttra sig, under plikten likväl att i efterhand stå till svars inför laglig domstol, därest hans yttranden varit förgripliga.

Befolkningskommissionen kommer således till den slutsatsen, att den av de sakkunniga föreslagna lagregleringen ur tidigare framhävda principiella synpunkter måste bedömas vara obehövlig, inkonsekvent och i vissa hänseenden skadlig samt att vidare den administrativa ordning, som lagregleringen betingar, innefattande en prövning av muntlig framställning, innan den lämnats, utförd av för denna uppgift sakligt mindre kompetent lokalmyndighet eller sakligt kompetent centralorgan, i och för sig är en så farlig nyhet i svensk rätt, att dess genomförande icke kan tillstyrkas.