Preventivmedels tillhandahållande å apoteksinrättningarna.
De sakkunniga hava ställt tvenne ytterligare förslag, det ena innebärande att vissa preventivmedel skulle göras till apoteksvara, det andra att den privata handeln på särskilt vis skulle regleras.
Vad gäller det förstnämnda av dessa båda förslag, nämligen att vissa preventivmedel skulle göras till apoteksvara, återgår det på ett yrkande, ställt av medicinalstyrelsen i dess skrivelse den 26 januari 1934. Efter att hava ingående belyst kondomens betydelse såsom skydd mot smitta av könssjukdom, yttrade medicinalstyrelsen däri följande:
Det anförda må vara tillräckligt såsom stöd för den även av styrelsen företrädda uppfattningen, att den s. k. kondomen — ett sådant »föremål», som avses i lagen — kan sägas vara det bästa hittills kända medlet mot överförande av smittsam könssjukdom vid könsumgänge. Då densamma sålunda måste betecknas såsom ett betydelsefullt medel mot utbredningen av för folkhälsan mycket skadliga sjukdomar, anser styrelsen skäl föreligga för att kondomen borde göras till apoteksvara. Styrelsen anser sig emellertid icke kunna förorda, att ifrågavarande artikel monopoliseras för apoteken, utan har tänkt sig, att särskilda föreskrifter borde utfärdas, att vad i apoteksvarustadgan är föreskrivet rörande i dess bilaga III upptagna varor skall gälla ifrågavarande preservativ, att detsamma skall tillhandahållas å apoteksinrättningarna i riket, och att pris å preservativet skall införas i medicinaltaxan. Härigenom vunnes två fördelar: den ena, att styrelsen kunde bestämma pris och kvalitet å preservativ, som komme att saluföras å apoteksinrättningarna, och den andra, att styrelsen kunde utöva kontroll i nämnda hänseende över de preservativ, som komme att försäljas i fria handeln. En sådan anordning vore fördelaktig även på så sätt, att en av styrelsen reglerad prissättning i icke ringa mån skulle kunna medföra en sänkning av nu i allmänhet tillämpade priser och därigenom begränsa en icke önskvärd reklam och även i viss grad stävja den nu pågående smyghandeln.
De sakkunniga anförde i ämnet följande:
För att närmare belysa innebörden av medicinalstyrelsens nu nämnda förslag må nämnas att enligt § 8 i apoteksvarustadgan den 14 november 1913 alla uti gällande farmakopéer och medicinaltaxa upptagna varor, för vilka ej medicinalstyrelsen medgivit att de endast på läkares begäran behöva anskaffas, skola finnas till salu i tillräckliga förråd å apotek, filialapotek och medikamentsförråd. Om kondomen intoges i medicinaltaxan, skulle den sålunda finnas till salu å apoteksinrättning, men hinder förefunnes icke att tillhandahålla densamma annorstädes. I § 12 mom. 1 i apoteksvarustadgan stadgas bland annat, att om apoteksvara skulle komma att mera allmänt försäljas till oskäligt pris eller i avseende å en viss apoteksvara sådana särskilda omständigheter skulle yppa sig, att dess vidare saluhållande inom landet vore att anse såsom onyttigt och skadligt, kan Kungl. Maj:t på framställning av medicinalstyrelsen meddela förbud mot införsel och försäljning av sådan vara. Enligt mom. 2 i samma paragraf skall vad i mom. 1 är stadgat om apoteksvaror gälla även beträffande bråckband och andra bandager, elektriska bälten och andra dylika medel som angivas såsom botande eller lindrande medel mot sjukdom. Nu anförda stadganden, eventuellt med någon modifiering, skulle kunna inrymma vissa möjligheter att kontrollera prissättningen och beskaffenheten även beträffande kondomer som saluhållas annorstädes än å apoteksinrättning.
I ett senare samband uttalade de sakkunniga vidare:
Vad härefter angår medicinalstyrelsens förslag, att kondomen skulle tillhandahållas å apotek utan att försäljningen monopoliserades för dessa, skulle med en
