kommer att försiggå å apoteken. När efter genomförandet av kommissionens förslag, att preventivmedel skola göras till apoteksvara, dessa medel komma att saluföras å apoteken och medicinalstyrelsen samtidigt vinner en viss kontroll jämväl över den privata handeln, hava förutsättningar skapats för en utveckling i denna riktning. Vid sådant förhållande bör, så snart ske kan, till fortsatt övervägande upptagas frågan om den privata handeln med preventivmedel verkligen är behövlig och om icke apoteken ensamma lämpligen skulle kunna ombesörja denna handel och försäljning. Ett sådant övervägande omfattar uppenbarligen även ekonomiska och organisatoriska spörsmål av icke ringa räckvidd, och frågan innesluter därjämte sådana ersättningsproblem för genom statsåtgärder avskuren fri näringsutövning, som vid införande av statsmonopol eller vid annan monopolisering måste sorgfälligt beaktas. Kommissionen — som icke torde hava att till behandling upptaga detta jämförelsevis omfattande och väsentligen näringspolitiska ämne — utgår emellertid från att, sedan preventivmedlen blivit apoteksvara, den här resta frågan upptages till prövning i samband med den fortsatta utredningen om läkemedelshandelns framtida organisation. Att redan nu och med en gång taga ett sådant steg vore likväl ur de synpunkter, de sakkunniga framhållit, mindre lämpligt.
Befolkningskommissionen finner därför i likhet med de sakkunniga, att för närvarande övervägande skäl tala mot en omedelbar monopolisering av preventivmedelshandeln till apoteksinrättningar.
Den privata handelns organisation.
Vad gäller den privata handeln med preventivmedel hava de sakkunniga föreslagit, att denna handel skall underkastas en tillståndsprövning av offentlig myndighet. I 2 § av förut berörda utkast till lag om preventivmedel förefinnes ett stadgande av följande innehåll:
Den som vill annorstädes än å apoteksinrättning försälja preventivmedel, eller eljest tillhandahålla sådana medel åt allmänheten, skall söka tillstånd därtill i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten eller, där sådan icke tinnes, hos kommunalborgmästaren och å landet hos Konungens befallningshavande i länet.
Tillstånd beviljas allenast för viss tid, ej över tre år, med angivande av de medel som omfattas därav. Den som erhåller tillstånd att försälja preventivmedel till allmänheten skall därjämte åläggas att saluföra ett eller flera sådana av medicinalstyrelsen godkända medel till pris som styrelsen bestämmer. När skäl därtill äro, må tillståndet återkallas.
Närmare föreskrifter om tillstånds beviljande och återkallande meddelas av Konungen, som jämväl förordnar om skyldighet att å apoteksinrättning tillhandahålla vissa preventivmedel.
Beträffande den närmare innebörden av dessa stadganden och deras motivering hänvisas till de sakkunnigas betänkande samt till det i bilaga 1 givna referatet. I detta samband må från de sakkunnigas motivering blott anföras följande:
Ehuru sålunda tillstånd icke bör beviljas vem som helst är det å andra sidan icke de sakkunnigas mening, att tillståndsprövningen skall erhålla karaktär av någon monopolisering för en mycket begränsad grupp av försäljare. Det är nämligen av betydelse att tillstånd icke meddelas i så snäv omfattning att tillgången till preventivmedel begränsas. Förutom de skäl som förut anförts mot en begränsning av tillgången till preventivmedel må i detta sammanhang påpekas, att en alltför sträng
