Slutligen vill kommissionen till detta tredje skäl rent allmänt som sin mening framhålla följande. Om och i den mån samhälleliga ingripanden mot illojal propaganda anses böra ske, så böra dessa ingripanden göras med stöd av uttrycklig lag, som tillämpas av domstol. En indirekt kontroll av propaganda utövad i samband med prövning i ett koncessionsförfarande och handhavd av administrativ myndighet måste riskeras bliva utövad med godtycke och mannamån och överensstämmer illa med hävdvunnen nordisk rättsåskådning.
Kommissionen vill vidare erinra, att de nu rådande missförhållandena på preventivmedelshandelns område i väsentlig mån kunna ledas till preventivlagen såsom orsak. Kommissionen föreslår därför denna lags upphävande. Härtill kommer den rättsliga kontroll över preventivmedelshandeln, som medicinalstyrelsen kommer att få, därest preventivmedlen, såsom kommissionen föreslår, göras till apoteksvaror. Med hänsyn vidare till hela befolkningens och särskilt ungdomens eget bättre förstånd i dessa frågor, som kan väntas bliva frukten av den förbättrade sexualupplysning, varom kommissionen ävenledes framlagt förslag i sitt betänkande i sexualfrågan, finner kommissionen skäl för närvarande icke föreligga för sådan utvidgad samhällskontroll över preventivmedelshandeln, som skulle innefatta tillståndsprövning av offentlig myndighet.
Om således kommissionen anser, att preventivmedel åtminstone tillsvidare
böra få försäljas i den fria handeln utan tillståndsprövning, finns det likväl
vissa områden av denna handel, där sådana missförhållanden framträtt, att
det icke kan anses möta några större betänkligheter att utan vidare förbjuda
verksamheten i fråga. Kommissionen syftar härvid på den försäljning, som
uppträder i form av kringföring eller kioskhandel och som, enligt vad kommissionen
erfarit, förekommer vid dansbanor, arbetsplatser och t. o. m.
utanför skollokaler — trots att den åtminstone delvis drabbas av preventivlagens
förbud mot att till försäljning kringföra dylika föremål. För att
hindra en dylik hantering föreslår kommissionen, att den fria handeln med
preventivmedel skall begränsas till att avse försäljning i fasta affärslokaler
och att alltså den försäljning, som för närvarande äger rum utomhus genom
kringvandrande personer eller från stånd o. dyl., skall förbjudas.
I det ovan anförda lagutkastet innehålles även en bestämmelse, att den,
som erhåller tillstånd att försälja preventivmedel till allmänheten, skall åläggas
att saluföra ett eller flera sådana av medicinalstyrelse godkända medel till
pris, som styrelsen bestämmer. Även om nu själva koncessionssystemet underkännes,
skulle det dock kunna tänkas vara förmånligt, att bibehålla så
mycket av de sakkunnigas förslag, att den, som till salu håller preventivmedel
förpliktades sälja vissa preventivmedel av ändamålsenligt slag till fastställt
pris.
Kommissionen anmärker till detta förslag först följande. Om, såsom av kommissionen föreslås, alla goda och tillförlitliga preventivmedel göras till apoteksvaror och införas i medicinaltaxan, blir särskilt stadgande om att medicinalstyrelsen skall fastställa pris å visst preventivmedel överflödigt. Konkurrensen från apoteket kommer nämligen då att göra sig gällande, varjämte viss kontrollmöjlighet kommer att förefinnas på grund av apoteksvarustadgans föreskrifter. Dessutom föreslår kommissionen, som nedan skall närmare utföras, att skadliga preventivmedels saluförande skall förbjudas. Den vidgade och förbättrade kunskap om den förebyggande födelsekontrollens rationella teknik, som bör bliva en följd av preventivlagens upphävande och vidtagande av de upplysningsåtgärder, vilka föreslagits i betänkandet i
